De 10 viktigaste påvarna

Några av den katolska kyrkans mest inflytelserika påvar, som har gjort allt från att kröna kungar till att starta krig.

Johannes Paulus II

Nationalitet: polack

Styre: 1978–2005

Efter att ha blivit vald 1978 blev Johannes Paulus II den förste icke-italienske påven på över

400 år, och han började sprida sitt budskap om tro och fred världen över. Han blev den mest vittberesta påven genom tiderna. Han besökte mer än 100 länder under sin 27 år långa tid som påve och använde sitt inflytande för att få till politiska förändringar. Han sträckte ofta ut en hand till andra trosuppfattningar, predikade om mänskliga rättigheter och hyllas ofta för sin viktiga roll i kommunismens fall i hans hemland Polen. Hans inflytande erkändes nio år efter hans död då han kanoniserades som helgon 2014.

Leo I

Nationalitet: romare/ italienare Styre: 440–461 Den förste påven som kallades ”den store”. Leo I ägnade stora delar av sitt påvliga styre åt att skydda den kristna tron och utövandet av den. Han skrev 432 brev, 96 predikningar och sin hyllade skrivelse Tomos på ämnet och ansåg att påvemakten getts av Kristus till Sankt Petrus som lämnade den vidare till sina efterträdare. Konciliet i Chalcedon, vars beslut tydliggjorde den ortodoxa doktrinen, förklarade Leos Tomos som absolut sanning. Han förbättrade också påvedömets status genom att övertyga den fruktade nomadledaren hunnen Attila om att inte anfalla Rom år 452.

Urban II

Nationalitet: fransman Styre: 1088–1099 Med stridsropet ”Deus vult”, som betyder ”Gud vill det”, kallade påve Urban II alla kristna i Europa att strida mot muslimerna i ett försök att återta Heliga landet. Hans tal år 1095 blev inledningen på det första korståget, ett av sju militära fälttåg som utkämpades under de följande två århundradena. Den bysantinske kejsaren Alexios I bad honom samla folket, eftersom han var rädd för att turkarna skulle inta Konstantinopel, men Urban II såg det som en möjlighet att stärka sin makt och ena det kristna Europa. Mer än 60 000 människor hörsammade hans upprop och marscherade mot Jerusalem.

Clemens VII

Nationalitet: italienare

Styre: 1523–1534

Det var mycket som hände under Clemens VII:s 11-åriga styre som dominerades av den protestantiska reformationens spridning. Först och främst ledde hans ständiga skiftande stöd för kung Frans I av Frankrike och den tysk-romerske kejsaren Karl V i deras strid om europeisk dominans till slut till Roms skövling år 1527. Han satt fängslad av Karl V när han av kung Henrik VIII ombads annullera dennes äktenskap med Katarina av Aragonien, men eftersom hon var Karls moster tvingades han neka. Det ledde till att England bröt med

Rom år 1534 och att Engelska kyrkan bildades.

Innocentius III

Nationalitet: italienare

Styre: 1198–1216

En av de mäktigaste påvarna i historien. Påve Innocentius III uppnådde mycket under sin tid vid makten. Han fördjupade påvedömets auktoritet över Europas kristna stater, gjorde sig själv till överhuvud över deras kungar och kampanjade oförtröttligt för att utplåna kätteriet i Italien och Sydfrankrike. Han inledde också det fjärde korståget mot Heliga landet, även om det slutade i katastrof då Konstantinopel istället härjades. Kanske hans största bedrift var hans reformation av kyrkan. 1215 ledde han det fjärde Laterankonciliet och förfinade den västerländska kanon.

Leo X

Nationalitet: italienare

Styre: 1513–1521

Påve Leo X gav med sitt extravaganta slöseri omedvetet upphov till den protestantiska reformationen och upplösandet av den västra kyrkan. Efter att ha tömt den påvliga skattekistan på bara två år när han skyndade på byggandet av Peterskyrkan och investerade stora pengar i konsten började Leo X sälja avlater för att samla medel. När Martin Luther protesterade mot den här ”försäljningen av frälsning” bannlyste påven honom, men munkens läror hade redan börjat spridas över Europa och gav senare upphov till det tyska bondekriget.

Pius IX

Nationalitet: italienare

Styre: 1846–1878

Påve Pius IX är inte bara den påve som suttit längst genom historien, han satt i mer än 31 år, utan också den siste påven som hade makt i sekulära frågor. Under hans pontifikat intog nationalistarméer påvedömet och Rom och lämnade endast Vatikanen under påvligt styre. Som ett resultat av det samlade Pius IX det första Vatikankonciliet som definierade ofelbarhetsdogmen, som gav påven det sista ordet i alla frågor gällande tro, moral och andlighet.

Sankt Petrus

Nationalitet: israel

Styre: cirka 30–67 e. Kr.

Den allra första påven var fiskaren Simon Petrus, som blev en av Jesus Kristus 12 apostlar. Som herde för flocken fick han nycklarna till himmelriket och de nycklarna är en symbol för påvens makt än idag. Han fick aldrig officiellt titeln påve när han levde, men alla påvar har sedan dess ansetts vara hans efterträdare. Peterskyrkan är uppkallad efter honom.

Leo III

Nationalitet: romare/italienare

Styre: 795–816

Påve Leo III är mest känd för sin kröning av Karl den store som den förste tysk-romerske kejsaren år 800, något som fastslog att påven var den ende som kunde ge någon den kejserliga kronan. Den överraskande kröningen var lika bra för kyrkan som för staten eftersom Karl den stores nya titel gjorde att han hamnade under påvens befäl, vilket skyddade Leo III, samtidigt som den nye kejsaren kunde ena de germanska folken och få till en intellektuell återuppväckelse i Europa.

Johannes XXIII

Nationalitet: italienare

Styre: 1958–1963

Johannes XXIII valdes som interimspåve vid 76 års ålder och förväntades inte bli långvarig eller viktig. Men 1962 sammankallade han det andra Vatikankonciliet för att ta itu med förhållandet mellan katolska kyrkan och den moderna världen, vilket inledde en ny period i kyrkans historia. Tyvärr dog han innan konciliet hann slutföras, men hans ansträngningar hjälpte till att modernisera kyrkan, och ledde till att han saligförklarades och kanoniserades under åren efter sin död.

Påve Johannes Paulus II överlevde ett mordförsök 1981. Påve Leo I utnämndes till kyrkolärare 1754. Påve Leo I var välkänd för sin skrivartalang och hans rytmiska prosastil, kallad cursus leonicus, påverkade kyrkospråket i flera hundra år. Påve Urban II saligförklarades av katolska kyrkan 1881. Påve Clemens VII obeslutsamhet ledde till att det protestantiska upproret växte. Påve Urban II dog två veckor efter att de kristna segrat i Jerusalem men innan nyheten om segern hade hunnit nå honom i Europa. Påve Clemens VII lät skägget växa ut som ett tecken på att han sörjde Roms skövling, en tradition som de 24 påvar som efterträdde honom följde.

Påve Innocentius III var den viktigaste påven under medeltiden. Påve Leo X valdes vid den relativt unga åldern 37 år. Påve Pius IX satte aldrig sin fot utanför Vatikanen. År 1215 annullerade påve Innocentius III Magna Carta med motiveringen att den var ”ogiltig, skadlig för kungliga rättigheter och skamlig för det engelska folket”. Sankt Petrus grav tros finnas under Peterskyrkan. Påve Leo III krönte Karl den store på juldagen år 800. Påve Johannes XXIII kallades för ”den gode påven”.