DEN STORA FÖRFÖLJELSEN
Romerska imperiet 303–311 e.Kr.
År 303 ställdes kristna inför sin tuffaste prövning hittills då det romerska riket sanktionerade
en förföljelse som var grövre än någon före den. Med avsikt att befria imperiet från olika religioner, tog kejsarna Diocletian, Maximian, Galerius och Constantius bort de kristna juridiska
rättigheterna och tvingade dem att offra åt romerska gudar. Detta ledde senare till att den nybyggda kristna kyrkan i Nicomedia revs och plundrades på sina skatter. Religionens följare var också förbjudna att träffas i gudstjänst. Platser för dyrkan, böcker och skrifter förstördes och
kristna blev avrättade. Varje biskop, präst och diakon arresterades också och fängslades, med grupper av kristna som brändes levande, särskilt i de hårdare östra provinserna. Trots att vissa försökte rädda sig själva, vilket ledde till att olika kyrkliga fraktioner växte fram, lättade plågorna först när Milanesiska ediktet blev överenskommet 313. Detta gjorde att förföljelsen av kristna
slutade och de behandlades mer välvilligt över imperiet därefter.