Hagia Sofia på insidan

Den förbluffande kyrkan Heliga visheten är en statussymbol för de andliga och temporära ledarna för det östromerska riket.

Hagia Sofia byggdes bredvid kejsarens palats. Den överlevande byggnaden är den tredje Heliga vishetens kyrka på platsen, de första två förstördes under uppror. Under nikaupproret, där den andra kyrkan förstördes, brändes stora delar av staden ned och 30 000 människor dog, men kejsar Justinianus fick då möjlighet att bygga upp den kejserliga kyrkan i passande stil. Uppmuntrad av kejsarinnan Theodora (som sporrat honom att trotsa upprorsmakarna genom att säga till honom att hon inte tänkte fly, för ”De som har burit kronan kommer aldrig överleva dess förlust”). Justinianus började bygga en kyrka som skulle visa att hans status som kejsare hade gudomligt stöd. Han lyckades. Byggnaden fick en unik storlek, utformning och storslagenhet. I synnerhet verkade kupolen, som en krönikör skrev, vara upphängd i himlen. Hagia Sofia var patriarkatet av Konstantinopels katedral fram till stadens fall för osmanerna 1453. Den omvandlades då till moské och de flesta av mosaikerna i interiören förstördes eller täcktes över, innan den blev till ett museum 1934.

Fönstren

Ljuset som flödade in i Hagia Sofia var färgat, eftersom alla originalrutor var av färgat glas: rött, lila, grönt, blått. Effekten bör ha varit kalejdoskopisk.

Halvkupolerna Förutom bågarna som kupolen vilade på stöttades det enorma horisontella trycket från dess vikt upp av halvkupoler på båda sidor, samt tre mindre halvkupoler på kupolens östra sida.

Mosaikerna Originalmosaikerna, beställda av Justinianus, var mer dekorativa än figurativa. De figurativa mosaiker som har restaurerats efter omvandlingen från moské till museum härstammar i huvudsak från tiden efter bildstormen.

Kupolfönstren

Ljuset spelar en viktig roll i den ortodoxa teologin och för att få ljuset att framträda i Hagia Sofia byggde arkitekterna 40 fönster i kupolens bas, för att säkerställa att ljuset skulle flöda över interiören och spegla sig i mosaikerna.

Marmorinredningen Justinianus beställde marmor från hela riket för att pryda kyrkan och byggarbetarna som täckte väggarna med marmor sågade igenom och öppnade upp den för att skapa en fjärilsliknande effekt.

Ikonostas

En ikonostas, en mycket rikt dekorerad skärm, enligt vissa redogörelser gjord i solitt silver och 10,5 meter hög, separerade koret, som endast var tillgängligt för prästerna, patriarken och kejsaren, från mittskeppet.

Atriet

Atriet, en öppen plats belagd med marmor och med en fontän i mitten där de rättrogna tvättade sig innan de gick in i kyrkan, täckte kyrkans huvudingång. Tyvärr finns inte mycket kvar av atriet idag.

Baptisteriet Baptisteriet – där vuxna och spädbarn döptes – står kvar, även om det i allmänhet hålls stängt för besökare. Osmanerna gjorde om det till ett mausoleum. Kupolen Kupolen, som höjer sig 55,6 meter ovanför golvet, är högre nu än när den ursprungligen byggdes. En del av den första versionen föll samman under en jordbävning och kupolen byggdes om för att bli ännu högre och minska trycket på pelarna.

Vid restaureringarna återfinns några av de försvunna detaljerna.

Det övre galleriet var reserverat för kejsarinnan och hennes hov.

Mihraben, där altaret brukade stå, pekar mot Mecka.