Skyldiga eller oskyldiga?

Fanns det någon bäring i de anklagelser som tempelriddarna brändes på bål för?

FÖR

Trots att det ofta betraktas som ännu en av Filips överdrivna anklagelser finns det bevis för vissa belägg för påståendet. Ett antal tempelriddare erkände det, och Filips spioner som i hemlighet anslöt till orden bekräftade det.

En nylig upptäckt i Vatikanens bibliotek styrker påståendet ytterligare. Under förhör 1308 medgav

Jacques de Molay att denna handling praktiserades.

Anklagelsen mot tempelriddarna löd: ”snören virades runt eller vidrörde avgudabilder som bars mot skjortan eller huden”. Till skillnad från Filips andra anklagelser var denna så specifik för tempelriddarna att det är svårt att tro att den inte hade någon bäring. Många riddare medgav att de dyrkade den här avguden som oftast var i form av ett huvud i naturlig storlek.

Det är ett faktum att Tempelherreorden var i besittning av huvuden, exempelvis huvudet tillhörande S:t Euphemia av Chalcedon. Att de hade huvuden i sin ägo kan betyda att de dyrkade dem i någon utsträckning.

Tempelriddarna beskylldes för att uppmuntra nya ordensmedlemmar att ha könsförbindelser med varandra. Eftersom tempelriddarna levde i celibat och inte fick ingå äktenskap trodde man att de ägnade sig åt homosexuella aktiviteter för att tillfredsställa sina behov. Trots att ett fåtal bekände, vittnade många om att sexuell aktivitet inte var förbjuden. Det faktum att så många förnekade homosexuella handlingar under tortyr indikerar hur skamfullt det ansågs vara.

EMOT

De Molay bekräftade att de spottade på korset, men det hade inte med kätteri att göra. De Molay sa att det handlade om att tempelriddaren skulle lära sig att motstå tortyr från saracenerna, att träna dem på att förneka sin tro men ”inte med hjärtat”. Filips spioner kan mycket väl ha bevittnat dessa övningar och missförstått

syftet bakom dem.

Endast nio av riddarna bekände

sig till dyrkan av huvuden under rättegångarna i Paris, och beskrivningen av denna avgudadyrkan skiftade över Europa. I en version var huvudet ”klätt med gammalt skinn med två ädelstenar som ögon”, ett annat var tillverkat av guld och silver. Ett hade tre eller fyra

ben medan ett annat huvud var försett med horn.

Dessa spretiga vittnesmål pekar på att de framtvingades under tortyr. Avguden kallades för Baphomet, vilket kan ha varit en missuppfattning av namnet ”Mahomet”, alltså Muhammed. Om nu tempelriddarna dyrkade denna avgudabild är det märkligt att det inte fanns några tecken

på det i deras tempel.

Det här var den vanligaste beskyllningen under den här eran om man ville misskreditera eller förstöra någons rykte.

Filip hade redan riktat liknande anklagesler mot

Boniface VIII. Det var hans favoritbeskyllning eftersom den var svår att motbevisa. Men

trots tortyren var det endast tre tempelriddare som erkände homosexuella handlingar under rättegångarna. De Molay erkände

att han förnekade Kristus, men motsatte sig starkt denna anklagelse. Han underströk att det var strängt förbjudet inom orden och att det straffades

med uteslutning.