7 (mycket pålitliga) tester

Att upptäcka en häxa kunde vara svårt. Tack och lov fanns följande tester som kunde avgöra om någon var häxa.

Spöklika bevis

De som drabbades av häxeri pratade ofta om hur de hade plågats av den påstådda häxan i andeform, den aktuella personen kunde alltså befinna sig någon annanstans. Huruvida detta skulle gälla som bevis diskuterades livligt under rättegångarna i Salem.

Häxans beröring

Ett av de enklaste och mest dramatiska testerna var att den anklagade fick röra vid offret. Om offret drabbades av anfall och konvulsioner var det ett bevis på att den anklagade var skyldig till häxeri.

Ögonvittnen

Om någon trädde fram och påstod att hen hade sett den anklagade utöva häxeri kunde det räcka som bevis. I synnerhet om vittnet hade gott rykte och den anklagade inte hade det.

Fader vår

Varje sann puritan förväntades att kunna Fader vår. Om den reciterades fel vid ett test var det ett säkert tecken på att den anklagade var skyldig och stod i förbund med djävulen. Rädsla eller sömnbrist var inte giltiga skäl för att snubbla på orden.

Vattentestet

Den misstänktes tummar och tår bands ihop och personen sänktes sedan ner i vatten. Om personen sjönk innebar det att anklagelserna var falska (och den misstänkte fiskades snabbt upp). Om personen flöt bekräftade det dock den anklagades skuld.

Häxspenar

Man sökte efter häxspenar på den anklagades kropp. Med dessa kunde hon ge självaste djävulen di. Spenarna fanns ofta på ”dolda” ställen som i armhålan, under brösten eller mellan benen.

Häxtårta

Bestod av råg och urin och gavs efter tillagning till en hund. Om hunden betedde sig konstigt utgjorde det bevis för att den drabbade personen hade blivit utsatt för häxeri. Man kunde emellertid inte, som somliga trodde, identifiera häxan med den här metoden.