Intervju med veterinär Alice Dumoulin
”Medicinering, övervakning, handmatning och frisläppning ingår i rehabiliteringscentrets vardag.”
Alice Dumoulin är veterinär vid Lilongwe Wildlife Centre i Malawi och är specialiserad på vård av vilda djur, särskilt fåglar. Hennes uppgift är att lappa ihop de räddade djuren, hålla dem säkra och se till att de blir friska nog att släppas ut.
Hur går det till när djur rehabiliteras?
Rehabilitering är en lång process. När djuren kommer hit är de ofta uttorkade och avmagrade, och ibland har de skador. Den första uppgiften blir att stabilisera dem medicinskt och göra dem starkare. Jag har ett nära samarbete med rehabiliteringschefen Alma van Dorenmalen och djurskötaren Soft Mbanda. Soft är hos djuren varje dag. Han är mina ögon och öron, och tittar efter skador. Om ett djur behöver behandling fångar han det och hjälper mig med bedövningen. Alma är den som hittar de bästa miljöerna där djuret kan utöva sitt naturliga beteende och vara så vilt som möjligt.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
En typisk dag består av att sköta djurens medicinering, göra hälsokontroller och karantänundersökningar och kontrollera sår. Jag undervisar också både utländska och malawiska veterinärstudenter i praktiska färdigheter som att sy ihop sår och skjuta bedövningspilar.
Vilka situationer kräver rehabilitering?
Några exempel är vilda djur som har varit sällskapsdjur, unga djur som har blivit föräldralösa efter tjuvjakt eller bilolyckor, vilda djur som har sålts för köttets skull och djur som kommer i konflikt med människor på grund av avskogning.
Kan du ge exempel på några särskilt lyckade rehabiliteringar?
Det var väldigt givande att vara med på rehabiliteringen av Indigo, en diademmarkattsunge som hölls som sällskapsdjur och som varken hade sett gräs, träd eller andra diademmarkattor under sitt korta liv. När hon kom till centret behövde hon få mycket vård och omsorg för att bli stabil. I början var hon rädd för att gå ut ur rummet, så det var fantastiskt att se hur de andra diademmarkattorna i flocken så småningom accepterade henne och tog hand om henne.