Kalenderns historia

Det var först efter att de gamla civilisationerna observerat stjärnorna som månader och år lades till.

Månen har en cykel på närmare 30 dagar från ny till full och till ny igen. Det bidrog till idén om en månad och var den första metod som människan använde för att mäta tid utan att använda solen.

Andra tidiga tidsmarkörer var början på regntiden eller när stjärnan Sirius dök upp. I det gamla Egypten skedde det här samtidigt som den årliga översvämningen av Nilen. Nästa utveckling var den julianska kalendern. Den uppfanns av romarna och var baserad på jordens bana runt solen. Det här bidrog till att etablera uppfattningen av ett år, och så skapades den kristna kalendern.

Det var dock inte alla samhällen som följde efter. Både den islamska och den judiska kalendern är istället baserad på månens rörelser, medan den gamla mayakalendern hade 18 månader på 20 dagar och en månad på 5 dagar. Den julianska kalendern ersattes senare av den mer exakta gregorianska kalendern, som infördes i Sverige 1753.