Fermis kärnreaktor
USA, 1900-talet
När atomen klyvts och begreppet kärnfission etablerats använde fysikern Enrico Fermi principen till att bygga den första självgående kärnreaktorn, Chicago Pile-1.
Forskarna var medvetna om att man med en kärnreaktor skulle kunna skapa ett vapen som världen aldrig hade sett maken till. Andra världskrigets utbrott innebar att vapenproduktion fick hög prioritet. Det ledde både till att Manhattan-projektet inleddes och att Fermis reaktor skapades.
När uran-235 träffas av en neutron klyvs kärnan och det bildas två mindre kärnor och flera neutroner. Dessa fortsätter att klyva andra uranatomer så att en kedjereaktion uppstår. Reaktorn byggdes av staplar med grafitblock för att bromsa de snabba uranneutronerna och öka chansen till kärnfission.
Reaktionen måste kontrolleras för att vara säker. Kontrollstavar av kadmium användes för att absorbera överskottsneutroner som skapades vid kärnfissionen. Genom att lägga till eller ta bort stavar kunde man styra reaktionens varaktighet. Reaktionen producerade stora mängder energi, som skulle kunna utnyttjas i krigföring.
”När uran-235 träffas av en neutron klyvs kärnan. Det bildas två
mindre kärnor och flera neutroner.”