Varför ljuger vi?
Att vi ljuger är inte enbart dåligt. Lögner är en produkt av evolutionen och smörjer våra sociala relationer.
Din hund åt verkligen upp hemläxan och du har inte den blekaste aning om vem som tog den sista kakan i burken. Att ljuga faller sig kanske helt naturligt för dig, men oroa dig inte – det gör det för de flesta. Det är en teknik som har utvecklats under miljarder år, så du har egentligen ingenting att känna dåligt samvete över.
Vi människor är sociala varelser och det kan vi tacka vår stora hjärna för. Den utvecklades för att vi behövde extra kapacitet för att kunna kommunicera med andra och fungera ihop som grupp. Kommunikation har flera fördelar. Om du kan skapa goda relationer till andra människor får du tillgång till större resurser, eftersom dina vänner delar med sig av mat och husrum och hjälper dig när du behöver det.
Men för att bevara de här relationerna måste vi ljuga ibland. Under hela människans historia har det varit en genetisk fördel att vara bra på att ljuga, för lögner stärker de sociala banden och ökar sannolikheten för att överleva länge nog att få föra sina gener vidare. Att tumma på sanningen, dra en skröna, frisera fakta eller vad man nu vill kalla det är enkelt för de flesta av vår art.
Även om vi i många sammanhang tar avstånd från lögner och predikar vikten av att tala sanning, är förmågan att ljuga något som människan har utvecklat för att lyckas bättre i den sociala samvaron och förbättra förhållandet till andra människor. Har du någonsin sagt till en vän att maten han lagat åt dig var jättegod utan att egentligen mena det? Eller har du kanske ljugit för din mamma om något du råkat ha sönder i hemmet?
Då är det evolutionen som gör sig gällande, och oavsett om du ljög av hänsyn till någons känslor eller för att rädda ditt eget skinn bidrog det förmodligen till att rädda förhållandet till den andra personen (i alla fall om du inte blev påkommen).
VAD HÄNDER I HJÄRNAN NÄR VI LJUGER?
Man måste vara kreativ för att ljuga. Det är mycket svårare för hjärnan att ljuga än att tala sanning, för när vi ljuger måste vi komma ihåg en massa olika saker för att se till att historien blir trovärdig. Än mer komplicerat är det att ljuga för sig själv. Det kräver att vi har två olika berättelser i hjärnan samtidigt, men lyckas ignorera den ena.
”Vi är inte den enda arten som har utvecklat förmågan att lura andra.”
Oavsett varför du ljuger och oavsett hur komplicerad lögnen är, är det framför allt tre områden i hjärnan du använder när du far med osanning: främre gördelvindlingen, som är det område i hjärnan som ansvarar för att upptäcka fel, den överst belägna delen av den prefrontala hjärnbarken, som styr vårt beteende, och hjässloben, som tolkar information från våra sinnen. Att dessa delar av hjärnan blir mer aktiva när vi ljuger syns vid magnetkameraundersökning. Magnetkameran kan därför fungera som en mer avancerad och tillförlitligare version av den traditionella lögndetektorn.
Men vi har inte alltid kunnat ta hjälp av tekniken för att avslöja lögnare. I tusentals år har vi varit tvungna att förlita oss på våra egna observationer och sociala färdigheter.