ETT HELGON BLIR TILL
Intresset har varit stort för Jeanne d’Arc i flera århundraden. Särskilt staden Orléans är begeistrad över henne och de har firat upphävandet av belägringen varje år sedan 1435. Persondyrkan trycktes tillbaka under tiden för den franska revolutionen, men ganska snart fick hon ett ordentligt uppsving när Napoleon insåg att han kunde använda Jeanne som ett medel i sin nationalistiska agenda.
Det var dock insatsen från två biskopar i Orléans på 1800-talet som delvis ledde till att Jeanne d’Arc blev helgonförklarad. 1869 uppmanade Félix Dupanloup (biskopen av Orlèans) och elva andra biskopar påve Pius IX att kanonisera henne. Saken fick internationell uppmärksamhet. 1876 bestämde nästa biskop av Orlèans att det skulle undersökas om hon uppfyllde kriterierna för helgonvärdighet. Det gjorde hon och därmed inleddes den tidskrävande processen med kanonisering innan hon 1920 slutligen kanoniserades. Tusentals människor hade samlats i den överdådigt utsmyckade Peterskyrkan i Vatikanen för att övervara ceremonin, däribland framstående dignitärer från hela Europa. Det firades över hela kontinenten, även i Westminsterkatedralen. Frankrikes president meddelade glädjestrålande att Jeannes helgonstatus sent omsider fullgjort ”den sista delen i hennes uppdrag, nämligen att föra [England och Frankrike] samman”.
Idag firas Jeanne d’Arc den 30 maj varje år, som var det datum då hon blev avrättad. Över hela Frankrike och också i hela världen blir Jeannes minne hedrat genom att hon präglas på mynt, hon är motiv för konst och statyer. Hennes eftermäle påminner om vikten av hjältemod och lojalitet, även när det ser som mörkast ut.