DROTTNING VIKTORIA
Så styrde hon imperiet.
När den brittiska kronan tog kontroll över den indiska subkontinenten 1858 markerade det starten på ett turbulent förhållande. Lottie Goldfinch förklarar hur drottning Viktoria förälskade sig i ett land hon aldrig satt sin fot i.
Den 1 januari 1877 var drottning Viktoria med sin familj på Windsor Castle för ett lugnt nyårsfirande. Samtidigt, över 6 000 mil bort i Delhi, genomfördes en storslagen markering av drottningens nya roll som kejsarinna av Indien. Vicekungen av Indien, lord Lytton, var fast besluten att demonstrera sin makt och ville återuppliva mogulrikets traditioner i samband med firandet. Han var säker på att det skulle tas väl emot. Planen var att presentera ledande indiska moguler och prinsar med silkesbanér formade som sköldar, med deras egna vapenmärken. Men det måste ändå vara i europeisk stil. ”Ju längre österut du kommer, desto viktigare är det att vara hårdnackad”, ska vicekungen ha sagt. I slutet av 1876 hade över 400 indiska prinsar, moguler, ämbetsmän och deras tjänarstaber samlats i Delhi för att förbereda den stora ceremonin.
Firandet blev en överdådig demonstration av brittisk makt. Vicekungen och hans familj paraderade genom Delhis gator på elefanter och slutade på en tronpaviljong som var specialbyggd för ändamålet. När han besteg tronen hördes trumpetfanfarer och kungliga saluter.
När ceremonin annonserades satt lord Lytton och tronade under ett stort porträtt av drottningen och kejsarinnan Viktoria. Han satt framför 63 indiska ledare, ”alla i fantastiska dräkter i satäng, sammet och guldfärg”. Senare på dagen skickade Lytton ett telegram till drottningen där han nöjt slog fast hur lyckad begivenheten varit: ”Det finns inga tvivel om att den här kejserliga ceremonin var en stor framgång”, förklarade han lyckligt.
VÄGEN TILL INDIEN Den storslagna ceremonin som utropade drottningen till kejsarinna av Indien kan möjligen ha slätat över oenigheterna mellan britterna och indierna för en kort stund, men under ytan sjöd fortfarande missnöjet över hur britterna styrde, och så hade det varit i flera hundra år, långt innan Viktoria kom till makten. Britternas närvaro i Indien började år 1600 när de bildade Ostindiska kompaniet.
Det grundades för att främja handel mellan Ost- och
”Britterna hade suktat efter en bit av den lukrativa kryddhandeln.”
Sydostasien och Indien. Britterna hade i åratal suktat efter en bit av den lukrativa kryddhandeln i Ostindien, som Spanien och Portugal hade monopol på. 1588 besegrades den spanska armadan och därmed vittrade den europeiska dominansen över handeln sönder. Trots att nederländarna bjöd på motstånd vann England ett handelsavtal med mogulriket och började handla med bomull, silke och andra tyger, indigofärg, salpeter (som användes för att konservera mat men också som sprängämne) och kryddor.
Kompaniets handelsfartyg anlände till den brittiska hamnen Surat 1608 och 1619 anlades en fabrik i staden, med tillåtelse från stormogulen Jahangir. På 1700-talet hade Ostindiska kompaniet expanderat enormt. Det var nu större än sina europeiska konkurrenter och hade etablerat en rad handelsstäder och samhällen både på östkusten och västkusten av den indiska subkontinenten.
Men 1757 vände lyckan. Robert
Clive, en tidigare anställd i handelskompaniet som senare blev militär, besegrade nawaben (guvernören) i Bengalen och hans franska allierade i slaget vid Plassey. Sammandrabbningen uppstod delvis på grund av att Ostindiska kompaniet missbrukat de handelsprivilegier de tilldelats.
Britternas seger ledde till att Ostindiska kompaniet kunde ta över styrandet i stora delar av Indien och därmed etablerades brittiska samhällen runt Bombay, Calcutta och Madras.
Sju år senare besegrades den unge stormogulen Shah Alam också av soldater från Ostindiska kompaniet och förvisades därefter från Delhi. Mogulens handelsmän i Bengalen,
Bihar och Orissa, ersattes sedan av engelska handelsmän. De utnämndes av Clive som nu var guvernör av Bengalen.
Från den stunden hade Ostindiska kompaniet gått från att vara en internationell handelsorganisation till att bli en privatägd kolonialmakt. Nu styrde de praktiskt taget hela Bengalen, och deras territorium utvidgades i ett snabbt tempo.
Kompaniet hade en katastrofal verkan på de indiska staterna. Det hade inga planer på att bevara och stärka de nyförvärvade områdena. I stället plundrade och utnyttjade kompaniet Bengalen. Befolkningen utarmades. Skyhöga skatter förlamade ekonomin för befolkningen som i stort sett var bönder, dessutom drabbades de av en omfattande hungersnöd mellan 1769 och 1773. Man antar att upp till tio miljoner människor dog som en följd av det.
De stora militära utgifterna i Ostindiska kompaniet ledde till betydande ekonomiska problem. 1773 såg brittiska myndigheter sig tvingade att ingripa och hjälpa kompaniet på fötter igen. 1784 fick William Pitt en ny lag godkänd, India Act, som syftade till att utöva bättre kontroll över kompaniet. För att få till det upprättade de en överordnad guvernörgeneral.
Men Ostindiska kompaniet fortsatte att expandera och 1803 hade den utvidgats in i Gangesdalen mot Delhi och över merparten av den södra indiska halvön. Femton år senare hade Ostindiska kompaniet så gott som full politisk kontroll i Indien, med direkt styre över cirka två tredjedelar av subkontinenten.
TIDIGT IMPERIUM När Viktoria besteg tronen 1837 var det få som kunde förutse hur vitt och brett britterna skulle kolonisera världen under hennes styre. Expansionen av imperiet hade skett relativt slumpartat, vanligtvis som ett resultat av en seger i militära konflikter eller efter att brittiska nybyggare slagit sig ned utomlands.
I början av 1800-talet hade Storbritannien territorier lite här och var – som Kanada, Sydafrika och
Guyana – och de tidigare monarkerna hade inte haft någon plan med förvärven, det fanns inget syfte med expansionen. Territorierna var bara delvis administrerade av myndigheterna och privata aktörer som satt med mycket makt, som Ostindiska kompaniet, fick tillåtelse att styra.
När hon tillträdde var den oerfarna drottningen till en början nöjd med att följa instruktionerna från sina rådgivare när det gällde utrikespolitik.
”Kompaniet hade en katastrofal verkan på de indiska staterna.”