ADA LOVELACE: DEN FÖRSTA PROGRAMMERAREN
Hon var lord Byrons dotter, Babbages protegé och Turings inspirationskälla – en visionär med ett briljant sinne som såg potentialen i datorn hundra år innan dataåldern.
Ien tid då kvinnor i de högre klasserna uppmuntrades att lära sig lite om konst, litteratur och kanske ett språk eller två fick Ada Lovelace, född i London den 10 december 1815 en ganska speciell start i livet. Modern, lady Anne Isabella Milbanke, hade studerat vetenskap, filosofi och, mycket ovanligt för en kvinna, matematik. Hon hade också bestämt sig för att Ada inte skulle följa i sin fars fotspår – fadern var nämligen poeten lord Byron, beryktad för sitt utsvävande leverne.
Ada Lovelace var Byrons enda så kallade ”äktfödda” barn. Äktenskapet med Adas mor var dock kort och olyckligt. Anne var utless på Byrons drickande, spelande och incestuösa förhållande med sin halvsyster, och lämnade honom bara några veckor efter att Ada föddes. Några månader senare flyttade Byron från England och Ada såg aldrig sin far igen. Han dog i Grekland 1824 då Ada var åtta år.
Ada blev tidigt intresserad av alla slags maskiner och kunde sitta i timmar och stirra på skisser av nya uppfinningar och fantisera om sina egna. Lady Byron uppmuntrade Adas intresse och som aristokrat hade hon möjlighet att ta in en rad lärare som gav henne en förstklassig utbildning med betoning på vetenskap och matematik.
REN LOGIK
”Lovelace lekte med tanken på att alla typer av innehåll, från text till ljud, kunde översättas till digital form.”
Lady Byrons motivation var inte bara att vidga Adas horisont. Hon fruktade också att Ada hade ärvt faderns poetiska galenskap. Hon tänkte att om hon uppfostrade dottern i en värld fylld av ren logik och rationalitet skulle det väcka en mental disciplin hos henne. Lady Byron lät ändå Ada läsa faderns poesiböcker och blev lättad när hon insåg att dottern inte hade något intresse av det.
En av Adas välrenommerade lärare var Mary Somerville, den skotska astronomen som var en av de första kvinnorna som släpptes in i Royal Astronomical Society. Det var Somerville som presenterade Ada för Charles Babbage, professor i matematik vid Cambridge. Då var Ada 17 och Babbage 42. Vänskapen skulle förändra Adas liv. Babbage hade tidigare uppfunnit en räknemaskin, känd som differensmaskinen. Det var en gedigen räknemaskin gjord för att producera felfria matematiska tabeller. Det ledde till att han senare kallades ”datamaskinens fader”.
FÄNGSLAD
En dag bjöd lady Byron hem honom för att han skulle visa en modell av sin senaste uppfinning för Adas vänner. Ada fängslades av det hon såg och han blev mållös över hur mogen hon var, intellektuellt sett. Han hade hittat en passionerad och förtrolig stöttepelare i henne och hon fann en mentor i honom.
När han satte igång med sitt nya projekt, en teoretisk datamaskin som han kallade ”den analytiska maskinen” hade de ständig kontakt. De delade passionen för siffror under en livslång och nära vänskap, men det nära förhållandet kan också ha haft något att göra med att Babbage tidigare mist sin högt älskade dotter medan Ada under hela uppväxten saknat en fadersfigur.
HÄNGIVEN ÖVERSÄTTARE
Ada (nu grevinnan av Lovelace) blev Babbages protegé och fick i uppdrag att översätta en artikel om den analytiska maskinen, skriven av den italienske ingenjören Luigi
Menabrea. Här såg hon en möjlighet att göra mycket mer än att bara översätta. Hon lade till insiktsfulla noteringar där hon gav ett förslag om hur maskinen kunde användas för att beräkna sekvenser med bernoullital (uppkallade efter det schweiziska matematiska geniet Jakob Bernoulli 1655–1705, som kom på att en sekvens av rationella tal kunde ge en formel för att lösa problem). Det här räknas som den första maskingenererade algoritmen och därför också det första datorprogrammet.
När översättningen var färdig hade hon skrivit ett tillägg med titeln Notes by the Translator … Sketch of the Analytical Engine, och det var tre gånger så långt som originaltexten. Det här publicerades 1843 och visade tydligt att Lovelace inte bara förstod planerna för anordningen lika bra som Babbage, hon förverkligade också dess potential mycket bättre än honom.
Babbage trodde att användningen av maskinen begränsade sig till numeriska beräkningar medan Lovelace insåg att den också kunde manipulera symboler. Teoretiskt sett kunde den analytiska maskinen (en komplett version byggdes aldrig) utföra komplexa uppgifter och producera lösningar som den inte var förhandsprogrammerad för. Hon lekte också med tanken på att alla typer av innehåll – som musik, text, bilder och ljud, kunde översättas till digital form och manipuleras. Det var som om hennes analytiska sida hade starka inslag av en kreativ instinkt – hon var i sanning sin fars dotter. Hon skrev: ”Den analytiska maskinen flätar samman algebraiska mönster på samma sätt som Jacquards vävstol väver blommor och blad.”
Det här var häftiga saker. Hennes idéer var så långt före sin tid att det skulle ta hundra år innan Alan Turing dök upp och insåg betydelsen av hennes arbete. Under andra världskriget jobbade han vid Bletchley
Park med att avkoda tyska meddelanden och under det här arbetet upptäckte han Lovelaces översättning. Det här blev ett viktigt dokument som bidrog till att forma hans tankegång och till slut lösa koden till Enigmamaskinen.
1950-talet var den späda början på datorernas tidsålder. Lovelaces anteckningar publicerades 1953 i B.V. Bowdens bok Faster Than Thought: A Symposium on Digital Computing Machines, och det ledde till en ökad uppmärksamhet kring hennes arbete. 1979 utvecklade det amerikanska försvarsdepartementet ett datorprogrammeringsspråk som kallades Ada, som en hyllning till Lovelace.
Lovelace levde ett kort liv. Hon drabbades av livmodercancer och dog den 27 november 1852. Hon begravdes enligt egen önskan i familjen Byrons gravkammare inne i kyrkan St. Mary Magdalene i Hucknall. Hennes kista placerades sida vid sida med fadern, som hon aldrig känt. Hon blev bara 36 år gammal – lika gammal som lord Byron var då han dog.