VAD HÄNDE EFTERÅT?

Den 15 augusti 1947, efter mer än 300 år av brittiskt styre, blev Indien slutligen självständigt. Men vägen till frihet hade kostat på. Signalerna kom redan 1885 då Indiska nationalkongressen etablerades, den första nationaliströrelsen i Asien och Afrika. Rörelsen ville ha större inflytande över styrandet, men då britterna inte gav efter blev kraven mer radikala. Gandhi var kongressens talesman. Det blev till en folkrörelse som uppmanade till civil olydnad. Han menade att det inte var möjligt att få till en varaktig lösning med en extern regering i landet och uppmanade till strejk, marscher och bojkott.

Andra världskriget banade i hög grad väg för Indiens kamp för självständighet. Under kriget mobiliserade Storbritannien kolonierna till krigsinsats och för att säkra Indiens stöd lovade de att överföra politisk makt till dem som en gentjänst för samarbetet. Indiens bidrag på de allierades sida i kriget var enormt, runt 2,3 miljoner soldater deltog i den indiska armén.

När de slutligen fick sin självständighet delades landet i två självständiga stater – Indien med en majoritet av hinduer och Pakistan med en majoritet av muslimer.

Det brittiska styret var över, men delningen ledde till att subkontinenten drogs in i en ny period av oro och blodsutgjutelser.