ISABELLA I AV KASTILIEN
Den spanska monarken var ansvarig för sammanslagningen av landet, inkvisitionen och massdeportationen av judar.
Tjugotre år gamla Isabella upptäckte för första gången att hon var drottning i kungariket Kastilien när hon bodde på de kuperade hedarna i Alcázar i Segovia. Hon ska enligt uppgift ha anlänt till stadens torg under en baldakin i vacker brokad och då hon satte sig på tronen jublade folket av glädje. Det här markerade starten på ett 30 år långt styre. Under hennes regeringstid återerövrades Granada från arabisk makt, Columbus reste till Nya världen och den spanska inkvisitionen sattes igång.
Isabella föddes i en liten by i centrala Spanien 1451 och få kunde ha förutsett att den lilla flickan en dag skulle bli något stort. Hon var visserligen ursprungligen nummer två i tronföljden efter sin äldre halvbror Henrik men sjönk snabbt ned till tredje plats när en bror till föddes. När Henrik besteg tronen i Kastilien 1454 förflyttades hon och modern till ett dystert slott på landet, utrustat med bara det allra nödvändigaste – antagligen eftersom den nye kungen såg dem som ett hot. Prinsessan bodde i slottet tillsammans med modern som var en passionerad katolik och som använde tiden till att inpränta gudfruktighet i dottern.
Allt eftersom åren gick ökade motståndet mot Henriks styrelseskick. Adeln i kungariket ville ha mer makt och de ansåg att lösningen var att ha en monark som stod i skuld till adeln för sin position. När de samlats runt Isabella som sitt nya överhuvud befann hon sig plötsligt i rampljuset. Men den kloka prinsessan valde den diplomatiska vägen och enades med Henrik. Som tack utsåg han Isabella som arvinge till tronen.
UNGKARLSKVINNAN
Henrik hade många gånger försökt gifta bort sin syster för att skapa politiska allianser, men Isabella hade bara ögon för en man – Ferdinand av Aragonien. De två förlovades när Isabella bara var sex år gammal, eftersom Henrik var mycket intresserad av att alliera sig med grannkungadömet Aragonien. Men allt eftersom Ferdinands far fick allt större makt hade han inte längre behov av den här försäkringen utan drog sig ur avtalet. Isabella och Ferdinand gifte sig ändå i all hemlighet 1469. Före äktenskapet ingick de ett avgörande avtal om att de skulle regera Spanien som jämlikar. De regerade över Kastilien respektive Aragonien och som en bonus skulle deras äktenskap förena två av Spaniens mäktigaste kungariken.
När Isabella kröntes den 13 december 1474 skedde det inte utan missnöje bland folket. Vissa höll fast vid att Henriks dotter, Johanna, var den rättmätiga arvtagaren. Kungen av Portugal, Alfons, bestämde sig snabbt för att trolova sig med Johanna och inledde en invasion av Kastilien. De första åren av Isabella och Ferdinands styre präglades av ett inbördeskrig som slutade med att Alfons vackert fick dra sig tillbaka till Portugal igen.
När de hade röjt fienden ur vägen satte ”det katolska kungaparet” (som de blev kända som) igång med att återuppbygga den splittrade nationen. 1482 ledde de ett militärt fälttåg mot den moriska staden Granada, muslimernas sista skans av erövringarna i Spanien.
”Hon var en skicklig ledare som återupprättade lag och ordning i ett land styrt av skurkar, och hon
fick ekonomin på fötter.”
Drottningen var personligen inblandad i militära frågor, och flyttade till och med sitt huvudsäte några kilometer bort från stridsplatsen. Till slut lyckades de besegra och kasta ut det muslimska kalifatet från Spanien helt och hållet 1492. Nu hade de kontrollen över ett enormt område och det kunde se ut som om den iberiska halvön kanske skulle återförenas.
1492 skulle bli ett stort år under Isabellas regeringstid.
Den italienske upptäckaren Christofer Columbus besökte drottningen och Ferdinand i det vackra palatset och bad om godkännande för den planerade resan till Indien. Då han fick deras stöd gav han sig av på resan och snubblade som vi vet över Amerika i stället. När han kom tillbaka gav han monarkerna några urinvånare i gåva som slavar, till Isabellas fasa. Hon beordrade omedelbart att de skulle släppas fria och bestämde att inga urinvånare skulle tas som slavar eftersom de var hennes undersåtar. Den här politiken utövades tyvärr sällan.
DYSTRA TIDER
Samtidigt som de här viktiga händelserna ägde rum rådde en illavarslande politik i landet, driven av islamofobi och antisemitism. I början av sin regeringstid hade Isabella och Ferdinand tvingat en rad muslimer och judar att konvertera till katolicismen, för att försöka återförena Spanien både religiöst och politiskt. Därefter satte de igång den beryktade spanska inkvisitionen, i ett försök att rensa bort så kallade ”kättare” bland de nya kristna. Omfattningen på den tortyr, de avrättningar och den plundring som följde saknade motstycke.
1492 utvisades alla judar från det katolska kungaparets territorium och de fick bara tre månader på sig att försvinna. Spaniens nya roll som världsmakt försvagades därmed eftersom judarna utgjorde en stor del av landets ekonomi. När en så vital del av Spaniens samfund gick förlorat gick det hårt ut över Isabellas styre samtidigt som hon upplevde en del personliga tragedier. 1497 dog hennes enda son och tronarvinge, Johan, innan han hunnit fylla 20. En tid därefter dog också Isabellas 27-åriga dotter i barnsängsfeber och två år senare följde Isabellas lilla dotterson efter.
Drottningen dog 1504 och Ferdinand fortsatte att styra Kastilien som regent för deras dotter Johanna, och förenade Spanien när han erövrade Navarra. Isabella efterlämnade ett stort avtryck i Spaniens historia – förutom utrikespolitiken var hon en skicklig ledare som återupprättade lag och ordning i ett land styrt av skurkar. Hon reformerade kyrkan, förbättrade militären och fick ekonomin på fötter. Isabella är och förblir en av de mest aktade monarkerna i spansk historia.