ARVET EFTER MARIE CURIE

Med tanke på att Marie var en fattig, polsk migrant i en mansdominerad värld fick hon en enorm framgång. Hon lämnade efter sig ett imponerande arv – måttenheten för radioaktivitet (curie), grundämnet curium och en internationell välgörenhetsorganisation har uppkallats efter henne. Förutom Nobelprisen var det kanske förmågan att kombinera en karriär med familjeliv som imponerade mest.

Marie fick två döttrar, Irène och Eve.

Eve blev journalist och författare medan storasystern följde i moderns fotspår. Precis som Marie var Irène smart, men besatt, hade svårt för fåfänga och var ibland osäker i sociala sammanhang. Tillsammans med sin man, Frédéric Joliot, arbetade också Irène med kärnfysik. 1935 mottog de båda det mycket prestigefulla Nobelpriset i kemi för upptäckten av konstgjord strålning. Men också Irène dog av en strålningsrelaterad sjukdom – leukemi – 1956. Hon hade blivit utsatt för strålning i tonåren då hon hjälpte Marie med de mobila röntgenlaboratorierna som användes under första världskriget. Det var de här röntgenvagnarna, förutom den hjältemodiga insatsen under kriget, som gjort att Marie gått ifrån att betraktas som syndare till helgon.

Efter att kärleksförhållandet med en gift man slagits upp i tabloidpressen 1910 var Maries rykte fullständigt förstört. Men genom att utveckla de små, mobila röntgenlaboratorierna som diagnosticerade skador nära frontlinjen riktade hon bort uppmärksamheten från privatlivet och tillbaka till arbetet. Det var dock inte nog för henne att bara ha gjort själva apparaten, hon turnerade också runt i Paris med den. Som ledare för Röda korsets röntgentjänst drog hon på så sätt in pengar till en bra sak. I oktober 1911 var apparaterna redo att användas vid fronten. Här tog Marie och Irène röntgenbilder av soldaternas skador, för att lokalisera kulor och benbrott.