”Det var som att det lilla röda flygplanet talade till mig när det svishade förbi.”
Väntande under det tjocka molntäcket över Stilla havet, den 2 juli 1937, lyssnade besättningen på Itasca, ett av amerikanska kustbevakningens fartyg, efter ett meddelande från ovan. Så, klockan 07:42, hörde de: ”Vi måste vara rakt ovanför er, men vi kan inte se er. Bränslenivån är mycket låg. Har inte kunnat nå er via radio. Vi flyger på 1 000 fot.”
Itasca var radiokontakten för ett tvåmotorigt Lockheed Electraplan som hade flygpionjären Amelia Earhart vid spakarna. Hon hade ett mål: att flyga jorden runt så nära ekvatorn som möjligt.
Ombord fanns också den skicklige navigatören Fred Noonan, specialist på astronavigation. När de lämnade USA i maj hade de tagit sig två tredjedelar runt jorden. Den mest utmanande delen av uppdraget kvarstod, en
1 127 mil lång flygning över det enorma Stilla havet. Om allt gick enligt plan skulle Earhart landa i USA lagom till sin 40:e födelsedag.
Denna del var den tekniskt tuffaste på hela rutten. De hade lyft från Lae i Papua Nya Guinea och flugit in i tät dimma – problematiskt när man navigerar efter himlen – och Noonan var tvungen att lokalisera Howland Island, en liten ö i Stilla havet, knappa tre km lång och cirka en km bred, där den högsta punkten bara är fem meter över havet.
Itasca och två andra skepp nära ön hade instruerats att lysa upp med allt ljus de hade tillgängligt för att hjälpa piloten och hennes navigatör att hitta dem ifall det skulle behövas.
Leo Bellarts, radiooperatören på Itasca, hade lyssnat efter rapporter om hur det gick för Earhart hela morgonen från 02:45, men hade problem att komma i kontakt med henne. Vid 06:14 informerade hon att de var inom 30 mil från ön. Han svarade, men återigen försvann hans svar i tomt brus.
Med insikten att båtens RDF-system inte kunde ta in planets 3015 kHz-frekvens kunde Bellarts inte göra annat än att ”sitta där och svettas blod eftersom jag inte kunde göra något åt saken”.
Klockan 08:45 hördes Earhart för sista gången: ”Vi flyger norrut och söderut.” Sen blev det tyst. Den världskända piloten var försvunnen.
SANN PIONJÄR
Earharts resa jorden runt började den 20 maj 1937 i Oakland, Kalifornien, men hennes resa mot ett världsomflygningsförsök började redan 1904. Då byggde en sjuårig flicka, med ett särskilt intresse för äventyr, en ramp ut från familjens förrådshus och sköt ut sig själv genom den i en trälåda. Den unga Amelia Earhart reste sig ur träspillrorna och sa entusiastiskt till sin lillasyster: ”Åh, Pidge, det var precis som att flyga!”
När hon var 20 såg Earhart en flygshow med flygaress från första världskriget och hon blev
hänförd av piloten. ”Det var som att det lilla röda flygplanet talade till mig när det swishade förbi”, sa hon senare. 1920 tog racerpiloten Frank Hawks med sig Earhart på hennes första flygtur. Efter tio uppiggande minuter i luften hade hon bestämt sig: hon skulle lära sig att flyga.
Några månader senare utmärkte hon sig som en duktig elev hos Anita ’Neta’ Snook, en av de första kvinnliga piloterna, och den 16 maj 1923 blev Earhart den 16:e kvinnan som fick pilotlicens.
I mitten av 1920-talet hade Earhart höjdrekordet för kvinnliga piloter och hon hade börjat skriva om flygning i tidningar. Hon höll också på att etablera en stödorganisation för kvinnliga piloter.
Ett överraskande telefonsamtal resulterade i att Earhart följde med på en flygning från Newfoundland till Wales den 17 juni 1928. Planet flögs av Wilmer Stultz, och hade Louis Gordon som mekaniker och andrepilot. Earhart rörde inte styrspaken, men blev berömd som den kvinna som först flugit över Atlanten. ”Jag var bara bagage, som en säck potatis”, sa hon efteråt. ”Kanske provar jag att göra det ensam en dag.”
Earhart blev den första kvinna som ensam gjorde en tur- och returflygning över Nordamerika 1928 och hon började tävlingsflyga året efter. Hon deltog i det första Santa Monica to Cleveland Women’s Air Derby. Under loppet – som fick öknamnet ”Power Puff Derby” – offrade Earhart sin chans till seger för att istället rädda vännen och flygkamraten Ruth Nichols som hade kraschat under starten.
Vid den här tidpunkten skrev hon för
Cosmopolitan och gjorde reklam för allt mellan Lucky Strike-cigaretter och resväskor. Hennes popularitet ökade stadigt, delvis med hjälp av förhållandet med publicisten George Putnam, som hon senare gifte sig med.
Hennes första försök till soloflygning över Atlanten ägde rum 1932, när Earhart lyfte