FESTPRISSAR
Vilka är historiens vildaste och mest ökända fester?
VILKEN GÄSTLISTA
Den 13 juni 1923 hade Igor Stravinskys balett, Les Noces, premiär i Paris. I väntan på recensionerna gick skådespelarna ombord på en båt på floden Seine, där societetsparet Gerald och Sara Murphy hade anordnat en premiärfest. På festen närvarade också låtskrivaren Cole Porter, konstnären Pablo Picasso (som ändrade bordsdekorationerna), författaren Jean Cocteau (som sprang omkring och skrek att båten sjönk), poeten Tristan Tzara och kompositören Stravinsky (som ändrade bordsplaceringen). Bravo!
TÖRSTIG SOM EN SJÖMÄN
Om man ska tro på rykten var festen som amiralen och hertigen Edward Russell höll i Cadiz år 1694 något av en upplevelse. På festen fanns bland annat historiens kanske största cocktail – som serverades i en fontän istället för i en bålskål. Fontänen bestod av 946 liter konjak, 475 liter vin, 635 kilo socker, juice från 2 500 citroner, 75 liter limejuice och 2 kilo muskot. Det ska ha tagit en hel vecka för de 6 000 gästerna att tömma fontänen.
OANSTÄNDIGA BORGIA
År 1501 höll påven Alexander VI:s son Cesare Borgia en festmåltid i sin bostad i Vatikanen. Festen kallades senare för Kastanjbanketten. Efter måltiden dansade ”50 prostituerade” för gästerna och sedan utvecklades kvällen till en orgie. Historikern William Manchester konstaterade att ”tjänare höll reda på hur många orgasmer varje man fick, för påven beundrade virilitet och mätte manlighet i hur många gånger han kunde få utlösning”.
FÖDELSEDAGSFEST
Det tog tio år att planera festen som shahen av Iran skulle hålla för att fira monarkins 2 500årsjubileum i Persepolis år 1971. Tillställningen sägs ha kostat 100 miljoner dollar och man flög in 165 stycken kockar från Paris. Menyn bestod av champagnesorbet och 50 ugnsstekta påfåglar. Ayatollah Khomeini kallade festen för djävulens verk. Han ledde revolutionen som åtta år senare skulle leda till att shahen var tvungen att lämna Iran för alltid.
EN VÄNSKAPLIG FEST
Under tre veckor i juni år 1520 hölls ett mycket glamoröst politiskt möte i närheten av Calais. ”Guldtygsfältet” var ett möte mellan kungarna Henrik VIII av England och Frans I av Frankrike för att stärka banden mellan kungarna efter det engelskfranska fördraget 1514. Mötet fick sitt namn efter de extravaganta textilier som partytälten var gjorda av, och mötets politiska betydelse hamnade i skymundan av de otaliga turneringarna, banketterna och dansandet.
VILD FEST I VITA HUSET
När Andrew Jackson valdes till USA:s president i mars 1829 bjöd han in allmänheten till en bal i Vita huset. Men trots att Jackson just vunnit presidentvalet underskattade han sin egen popularitet – hela 20 000 törstiga lyckönskare dök upp och tryckte ihop sig i hans nya hem. Detta resulterade i skador på interiören och så småningom fick säkerhetsvakterna ta med bålskålarna ut i trädgården.
TRUMANS SHOW
Truman Capote fick en stor summa i royalties från försäljningen av bästsäljaren ”In Cold Blood” år 1966 och anordnade en fest med svartvitt tema på hotellet New York Plaza. På gästlistan till den påkostade maskeradbalen fanns inte mindre än 540 personer, bland annat Frank Sinatra, Lauren Bacall, Andy Warhol och Jackie Kennedy. Capote sa senare att listan gav honom några hundra vänner och cirka 15 000 fiender.
LÅT SPELEN BÖRJA
År 80 f.Kr. höll kejsaren Titus i den hundra dagar långa invigningen av Flaviska amfiteatern i Rom – som senare blev Colosseum. Förutom avrättningar och gladiatorkamper som ägde rum dödades också cirka 9 000 djur, enligt den romerska historikern Cassius Dio. Det sägs att Titus grät under evenemangets sista dag och att han dog mindre än 24 timmar senare.
SEGERFEST
Hitlers efterträdare Karl Dönitz undertecknade Tysklands villkorslösa kapitulation i maj 1945. Man firade detta i alla större europeiska och nordamerikanske städer och dagen kallades senare Victory In Europe Day, eller Segerdagen. Över en miljon människor var ute på gatorna – bara i London. Winston Churchill stod på balkongen utanför hälsovårdsministeriet och talade till folket. ”Det är er seger”, sa han.
TSARENS SISTA FEST
Två år innan den första ryska revolutionen år 1905, och mitt under växande oro i samhället, höll tsar
Nikolaj II en sista, dekadent sammankomst. Den sista kejserliga balen i vinterpalatset i Sankt Petersburg ägde rum i tre stora paradvåningar och gästerna bar extravaganta dräkter. Medan gästerna dansade och roade sig la hertigen Alexander Michailovitj märke till att ”ett nytt, fientligt Ryssland kikade in genom fönstret”.