VARFÖR ÅT HIPPOKRATES ÖRONVAX?

Hippokrates (cirka 460–375 f.Kr.) kallas läkekonstens far. Han utbildade sig i det lokala templet Asklepieion på Kos, där präster behandlade sjuka med hjälp av religiös magi, drömtydning och ormdyrkan.

Hippokrates var mycket skeptisk till ett så övernaturligt tillvägagångssätt och argumenterade för en mer rationell och kroppslig förklaring till sjukdomar. Han menade att kroppen innehöll fyra ”vätskor” – svart galla, gul galla, blod och slem – och att dessa fanns inom ett slags venndiagram och en skala av våt, torrt, varmt och kallt. Sjukdomar berodde på obalans i dessa ”vätskor”, orsakad av kost, klimat och livsstil. Det hade inget att göra med religion, enligt Hippokrates.

Men hur diagnostiserade han patienterna? Han analyserade patientens urin, avföring, var, snor, kräkningar, svett och öronvax. Ibland smakade han till och med på kroppsvätskorna – bittert öronvax var ett tecken på god hälsa, medan sött öronvax var anledning till oro.

Detta sätt att diagnostisera och behandla patienter på dominerade läkarvetenskapen fram till mitten av 1800-talet.

Åderlåtning, purgativa kräkningar och andra barbariska metoder var vanliga, både för fattiga och rika. Men Hippokrates var en försiktig och omtänksam läkare som hade höga etiska krav. Därför svär alla nyutexaminerade läkare än idag Hippokrates ed – de lovar att alltid behandla patienter efter bästa förmåga.