HUR LAGADE MAN GARUM?

Många forntida civilisationer hade en förkärlek till garum eller liquamen. Såsen var en av grunderna i romersk matlagning och gjordes av jäst fiskblod och tarmar. Inälvorna från stora fiskar mosades med hela mindre fiskar, till exempel ansjovis, och saltades mycket. Den kladdiga massan stod sedan och ruttnade i upp till två månader. Därefter pressade man ut vätskan och tillverkade en krydda som romarna hade på nästan alla sina maträtter. Även fiskens klibbiga rester användes till kulinariska ändamål. Romarna må ha tyckt om smaken av garum, men lukten var en annan sak. Garumfabriker förbjöds i stadskärnor och arkeologer kan än idag känna lukten från kannor som grävs upp.