Hur fungerade 1800-talets korsetter?

För att följa modet på 1800-talet var kvinnor tvungna att bära snäva korsetter som inte var mer än 43 centimeter runt midjan. Detta leda förstås till allvarliga besvär, bland annat skador på inre organen, brutna revben, försvagad muskulatur, minskad fertilitet och en konstant andnöd som gjorde att några trappsteg kändes som en bergsbestigning. Tragiskt nog slutade det även med dödsfall, särskilt för små barn.

Några viktorianska läkare insåg hur farliga korsetterna var men kunde inte hindra korsettförsäljare från att göra reklam för de tviveaktiga hälsofördelarna med vissa specialmodeller.

Den ”självjusterande symmetrico restorator corporiform” var utformad för att korrigera överviktiga kvinnors utbuktande ryggar genom att pressa in fettet och ge dem en rakare hållning. Smala kvinnor som ville ha en större klyfta använde en ”osynlig skulderbladssammandragare”, en korsett med tryck från sidorna.

Det fanns korsetter för alla kroppsformer, men få av dem skulle nog bli populära idag.

STÖTANDE Den elektriska korsetten hade plattor av zink och koppar som genererade ”hälsosamma elektriska stötar”.