HUR FICK KORSFARARNA FÖRNÖDENHETER?

Korstågen och medeltida krig skilde sig åt på ett viktigt plan – hur man försåg mannarna med förnödenheter. De flesta europeiska militärtrupper levde på maten de hittade ute i naturen, vilket gick bra i bördiga Nordeuropa. Men i korstågens Mellanöstern var landskapet torrt och maten knapp. Under det första korståget (1095–99) dog tusentals inkräktare av svält och inte gick det bättre under det andra korståget (1147–49).

Ledarna började nu förstå vikten av god logistik. Den tysk-romerska kejsaren Fredrik I insisterade på att varje tysk korsfarare skulle ha tillräckligt med pengar för att försörja sin familj utomlands under ett år. Han skickade diplomater i förväg för att säkerställa att vägarna var trygga och för att köpa mat. Rikard Lejonhjärta upprättade till och med ett matlager för sina styrkor på Cypern.

Vatten var ännu viktigare. På 1100-talet satte de kristna ständigt käppar i hjulet för muslimerna genom att belägra platser med god vattenförsörjning, så att brist på vatten i hettan knäckte fienden. När armén marscherade bort från vattenkällan år 1187 för att hjälpa den belägrade staden Tiberias, var mannarna så törstiga att de bröt ihop och besegrades av

Saladin under slaget vid Hattin.