Tempelriddarna runt om i Europa

Påven beordrade kristna monarker i Europa att arrestera tempelriddare – det gick inte alla med på.

Brittiska öarna

Edvard II var inledningsvis skeptisk till tempelriddarnas skuld och hade ingen anledning att betrakta dem som ett hot. Han försvarade orden i ett brev till påven, men tvingades till slut att arrestera och åtala många tempelriddare. Tortyr var inte tillåtet till en början och alla ordensmedlemmar hävdade sin oskuld, men när påvens inkvisitörer tog över kom bekännelserna i snabb takt. De slapp dock brännas om de ångrade sig offentligt. De som vägrade fängslades på livstid.

Italien

Situation i Italien varierade. Påvestaterna handlade föga förvånande genast, men i Lombardy fanns ett utbrett stöd för riddarorden. Det fanns tempelriddare som erkände anklagelserna, men lika många hävdade att anklagelserna var grundlösa. I Florens erkände endast 6 av 13 tempelriddare trots att de utsattes för tortyr.

Cypern

Kung Amaury de Lusignan hade tempelriddarna att tacka för sin krona så han motsatte sig förståeligt nog att arrestera dem. De ledande tempelriddarna blev dock fängslade efter att ha uppbådat ett djärvt motstånd. Vid rättegången var det många vittnen som hyllade riddarna, men kungen mördades brutalt under processen och Henrik II – en av Tempelherreordens fiender – återfick tronen. Tortyren inleddes omedelbart och många gick under medan de hävdade sin oskuld.

Portugal

Tempelriddarna i Portugal kom lindrigt undan jämfört med sina likar på andra platser. Kung Denis I vägrade att förfölja riddarna men kunde inte förhindra påvens instruktion om att de skulle avskaffas. Istället ombildades Tempelherreorden som Kristusorden med stöd från Denis I som också förhandlade med Clemens efterträdare för att den nya orden skulle överta tempelriddarnas tillgångar.

Iberiska halvön

Trots inledande tvivel gav

James II av Aragon order om att arrestera de flesta av tempelriddarna 6 januari

1308 innan påven beordrade honom att göra det. Många av tempelriddarna försvarade sig dock i sina borgar och bad om hjälp som dessvärre uteblev. Alla tillfångatagna riddare hävdade sin oskuld. Tortyr var otillåtet så inga erkännanden gjordes och inga riddare dömdes för kätteri.

Anklagelsen mot tempelriddarna löd: ”snören virades runt eller vidrörde avgudabilder som bars mot skjortan eller huden”. Till skillnad från Filips andra anklagelser var denna så specifik för tempelriddarna att det är svårt att tro att den inte hade någon bäring. Många riddare medgav att de dyrkade den här avguden som oftast var i form av ett huvud i naturlig storlek. Det är ett faktum att Tempelherreorden var i besittning av huvuden, exempelvis huvudet tillhörande S:t Euphemia av Chalcedon. Att de hade huvuden i sin ägo kan betyda att de dyrkade dem i någon utsträckning.

Endast nio av riddarna bekände

sig till dyrkan av huvuden under rättegångarna i Paris, och beskrivningen av denna avgudadyrkan skiftade över Europa. I en version var huvudet ”klätt med gammalt skinn med två ädelstenar som ögon”, ett annat var tillverkat av guld och silver. Ett hade tre eller fyra

ben medan ett annat huvud var försett med horn.

Dessa spretiga vittnesmål pekar på att de framtvingades under tortyr. Avguden kallades för Baphomet, vilket kan ha varit en missuppfattning av namnet ”Mahomet”, alltså Muhammed. Om nu tempelriddarna dyrkade denna avgudabild är det märkligt att det inte fanns några tecken

på det i deras tempel.