Häxprocesserna i Trier

Häxjakten i Trier nådde inte själva staden förrän

1587 eftersom majoriteten av hysterin ägde rum i de lantliga omgivningarna. Händelsen är värd att notera inte bara för att det var en de mest omfattande häxprocesserna i Tyskland, utan för priset som den kvinnliga delen av befolkningen fick betala. Åtminstone två av byarna i området lämnades med endast en kvinnlig invånare efter att bålen äntligen hade brunnit ner.

Drivande kraft bakom rättegångarna var ärkebiskopen

Johann von Schönenberg, en fanatisk följare av jesuitorden.

För att bevisa sin lojalitet och hängivenhet till orden drog han igång kampanjer mot ett antal grupper som han ansåg vara ett hot mot samhället – främst protestanter, judar och häxor. Kampanjerna var inledningsvis mycket populära. Enligt samtida vittnesmål ”reste sig hela landet för att utrota häxorna”.

I takt med att människor föll offer för de hårda häxlagarna blev den styrande eliten allt rikare tack vare alla beslagtagna egendomar. Det fanns emellertid en motreaktion mot dödandet, en av de mer framträdande var universitetets rektor Dietrich Flade. Han tvivlade på att tortyr var en effektiv metod för att få fram ett erkännande och behandlade istället kvinnorna och männen med medkänsla. Det föll inte i god jord hos ärkebiskopen som ordnade så att Flade torterades, stryptes och brändes som häxa. En fruktansvärd varning för de som funderade på att sätta sig upp mot myndigheterna.

Trier (1581–1593)