Den sista häxan

Gamla Jane Wenham i Walkern, Hertfordshire, omnämns ofta som den sista personen som dömdes för häxeri England. Inledningsvis anklagades hon för att ha utövat trolldom mot en person ur Chapmans tjänstestab. Därpå klev 17-åriga Anne Thorn fram med en rad anklagelser mot Wenham som ledde till att det började pratas mycket om henne i samhället. Wenham beskylldes för att hon orsakade anfall, fick flickan att kräkas upp nålar och att hon plågade Anne i en katts skepnad. Situationen spårade ur och den gamla kvinnan blev bespottad och attackerad fysiskt. Läget i Walkern nådde kokpunkten.

Opinionen mot Wenham var radikalt uppdelad och illustrerade både den djupt rotade tron på det övernaturliga, och upplysningens skepticism som försökte utrota vidskepligheten. Wenhams fall inspirerade till ett pamflett-krig huruvida hon var skyldig eller inte och det hela ledde till en vidare diskussion kring häxeri, vilket i sin tur ledde till att häxlagen från 1736 skrotades några år senare.

Domaren Sir John Powell hörde till de skeptiska. Hans kommentar om att

”det inte är förbjudet att flyga” illustrerar perfekt den nya rationella juridiken. Trots hans rekommendation om frigivande fann juryn henne skyldig. Domen överklagades emellertid och Wenham blev frigiven genom en kunglig benådning.