Häxprocesserna i Baskien
Trots sitt rykte om intolerans och grymhet blev inkvisitionen en källa till återhållsamhet när häxhysterin exploderade i Spaniens inland.
Inovember 1610 avrättades sex personer för häxeri i Logroño, en stad 120 kilometer från Pamplona. Ytterligare fem personer som hade dött i fångenskap brändes på bål. Den spanska inkvisitionens lokala tribunal hade tvingat fram bevis och bekännelser i över ett år nu, och inför tusentals åskådare gav de olyckliga offren – människor som förnekade alla anklagelser mot dem – upp sina liv. Häxhysterin hade än en gång hittat till norra Spanien. Tack och lov blev avrättningarna i november 1610 de sista, men under de kommande åren skulle tusentals män, kvinnor och barn granskas.
Inledningsvis trodde man att det förmodade utbrottet av häxeri var begränsat till en handfull byar, främst Zugarramurdi, men oron för en stor organiserad häxsekt uppstod snabbt. Människor blev anklagade för den förutsägbara listan på demoniska brott. Berättelser om nattliga sabbater med förförisk dans och sexuella förbindelser med djävulen spreds snabbt. ”Föreningar så hemska,” som ett samtida vittne framställde det, ”att det är en fasa attt berätta om det”. Mord och missöden skylldes på häxorna som strök omkring vid de lokala sluttningarna och letade efter paddor till sina giftiga brygder. Nattliga, bisarra flygturer rapporterades med häxor som ibland förvandlades till husflugor eller korpar. Men det var inte alla som var övertygade om riktigheten i dessa sensationella berättelser. Pedro de Valencia, den kungliga historikern, menade att ”somliga saker som påstås är så osannolika att människor inte kommer att tro på dem”. Så kanske det var klokare att ”betrakta det hela som något som häxorna bara har hittat på”. Till och med somliga ur den spanska inkvisitionen betraktade rättegångarna och avrättningarna i Logroño med viss skepticism.
År 1616 ingrep Salazar när de sekulära myndighterna i Vizcaya inledde en ovanligt
intensiv häxjakt.