Världens 15 värsta häxor

Möt personerna som frivilligt eller ofrivilligt har bidragit till häxmyterna.

Möt personerna som skapade myten om häxor.

Det är svårt att hitta rätt ton när man pratar om häxprocesserna och allt som omgav dem eftersom de, ur vårt moderna perspektiv, framstår som både främmande och våldsamma. Att anklaga och åtala någon för brott som är relaterade till trolldom hör mer hemma i en

Monty Python-sketch än i vår ”civiliserade” värld. Men för de som anklagades var det en dödlig realitet och långt ifrån underhållande.

Under århundradena anklagades, torterades och avrättades tusentals människor för samröre med trolldom och magi. För befolkningen som levde i städerna och på landsbygden under häxprocessernas era fanns bara två alternativ: antingen var man religiös eller fördömd. Ett mönster börjar framträda. En kvinna som levde i samhällets utkant, kanske omgift för andra eller tredje gången och som kanske sysslade med helande tolererades så länge skördarna var lyckade och boskapen mådde bra. Men när familjemedlemmar insjuknade i mystiska sjukdomar och vinterkylan trängde på betraktades dessa kvinnor i marginalen med misstänksamhet.

Rädsla och oro förvandlades snart till hysteri, och grannar anklagade varandra för att ha samröre med djävulen, äta barn, förstöra sina fienders skördar och flyga omkring på högafflar. Rättegångarna kom allt mindre att handla om djävulen och allt mer om gammalt groll grannar emellan.

För den som anklagades fanns inte mycket hopp. Det var svårt att bevisa sin oskuld, det kunde istället få motsatt effekt och påstås indikera trolldom. Priset som den anklagade fick betala var högt. Ofta väntade ett gruvligt öde – att bli hängd, levande bränd, dränkt eller halshuggen var vanligt. Detta skedde efter att ett erkännande hade framtvingats under tortyr.