Häxprocesserna i Baskien
”De anklagande, som ofta handlade utifrån illvilja, kunde inte betraktas som pålitliga och den anklagade började ofta fantisera.”
Vad hände när inkvisitionen lade sig i?¨
Alonso de Salazar y Frías utsågs till den lokala tribunalens tredje och yngsta inkvisitör och anlände till Logroño i juni 1609. Salazar hade nyss tagit examen vid det högaktade universitetet Salamanca, och med en strålande karriär som jurist framför sig var han inte sen att lufta sina tvivel. Dessa verkar ha delats av både kronan och inkvisitionens högkvarter Suprema i Madrid, och Salazar fick i uppdrag att besöka den baskiska regionen mellan maj 1611 och januari 1612.
Han intervjuade hundratals personer – både de som hade erkänt häxeri och sådana som hade kommit med anklagelser. Hans drivkraft var ett rigoröst sökande efter bevis – att exempelvis utsätta djur för påstått dödliga brygder, ordna fysiska undersökningar av kvinnor som påstod sig ha haft sex med djävulen och att jämföra uppgifter om de platser där sabbater sades ha ägt rum med de faktiska miljöerna.
Resultaten var slående. Inga djur dog, många kvinnor var fortfarande oskulder och vittnesmålen om nattliga riter hade ingen koppling till platserna där de påstods ha ägt rum. Som Salazar förklarade i en av sina rapporter till Suprema var allt för mycket ”falskt, lögnaktigt och bedrägligt” så
”man bör inte lita på häxorna”. Men vad var det som fick människor att berätta så märkliga saker om sig själva? Han föreslog att de kanske var desillusionerade snarare än i djävulens klor. Om nu djävulen var inblandad var hans metoder minst sagt subtila.
Den 80-åriga kvinnan Maria de Echevarría från Oronóz hade till exempel avlagt en bekännelse med ”djup ånger,” men ”det som denna goda kvinna erkände var tveklöst en dröm”. Hon hävdade att hon hade somnat och sedan förts iväg till en sabbat, men ”ingen mötte henne eller såg henne ge sig iväg eller återkomma, inte ens hennes åldriga dotter som sov i samma säng”. En annan kvinna insisterade på att hon hade gett sig till Satan och att tre tår då hade tagits från hennes ena fot, men efter att ha hört sig för bland hennes närmaste visade det sig att hon saknade tårna sedan födseln.
Salazar fattade sig kort. ”Jag har inte funnit ett enda bevis, inte ens minsta indikation på att någon form av häxeri faktiskt har ägt rum”. De anklagande, som ofta handlade utifrån illvilja, kunde inte betraktas som pålitliga och den anklagade började antingen fantisera eller försvagades av de grymma metoder som användes för att tvinga ur dem ett erkännande. Ett klimat av skräck och paranoia hade lett till att man härledde allting till häxeri. ”Detta blir allt tydligare, faktum är att alla svimningsanfall, sjukdomar, dödsfall och olyckor skylls på häxor.”
Att häxhysterin samtidigt spred sig på den franska
Djävulen påstods ibland uppträda i form av en get under de nattliga sabbaterna
i Baskien.