Hekate – häxornas gudinna

I den tidiga grekiska mytologin var Hekate vildmarkens och förlossningens gudinna, men hennes roll utvecklades till att bli trolldomens gudinna och andarnas drottning. Hekate avbildas ofta med tre huvuden för att skildra hennes komplexa karaktär – måne, jord, underjord, jungfru, mor och häxa. I egenskap av trolldomens gudinna troddes hon kunna hålla onda andar borta, så bilder av henne placerades i dörröppningar och vid stadsportar. Men detta bidrog till uppfattningen att hon även kunde släppa in onda andar om hon blev missnöjd. Det ledde i sin tur till tron att hon vakade över gränsen mellan vår värld och andevärlden, och de kristnas syn på denna mäktiga häxa blev allt mer negativ. Hennes koppling till tikar och ormar, samt hennes förmåga att förvandla sig till en svart hund, bidrog till att demonisera henne ytterligare och till uppfattningen om att alla häxor kunde förvandla sig. På 1400-talet ansågs Hekate vördas av häxor, och hennes roll som häxornas gudinna blev så etablerad att Shakespeare refererar till henne i

Macbeth.

I dag är Hekate en framträdande figur inom modern hedendom. I vissa egyptiskinspirerade grekiska texter har Hekate ett huvud som består av hund, orm och häst. Kirke erbjuder Odysseus en trolldryck i syfte att förhäxa honom.