WEIMARHÖGERNS AXEL
De viktigaste spelarna inom den tyska regeringen hade olika åsikter om hur nationen skulle helas.
ADOLF HITLER
Hitler var Nazistpartiets ledare sedan 1920-talet och trodde på en totalitär stat som på alla sätt gick före individen. Han var pragmatisk i sin politik och tvingades samarbeta med tyska industrimän och finansiärer för att stärka sin makt. Men han föraktade kapitalismen och förordade en statlig kontroll över ekonomiska och samhälleliga institutioner.
HEINRICH BRÜNING
Som Weimarrepublikens rikskansler från mars 1930 till maj 1932 misslyckades Brüning med att förhandla fram en koalitionsregering med nazisterna. I sina memoarer sade han sig ha förespråkat ett återupprättande av Hohenzollern-monarkin för att förhindra att Hitler tog makten om Hindenburg dog på sin post.
PAUL VON HINDENBURG
Den åldrade hjälten från första världskriget, Hindenburg, satt som Tysklands president under två perioder. Han ansågs vara det konservativa valet och drogs in i landets politiska efterkrigsoro. 1933 undertecknade han fullmaktslagen, som gav Hitler en närmast diktatorisk makt, och blev på så sätt delaktig i Nazistpartiets uppgång.
ERNST RÖHM
Den radikala socialisten Röhm ledde Sturmabteilung, eller SA. Hans anhängare bråkade med antinazistiska fraktioner på gatorna. När SA blev större än den tyska armén uppfattade Hitler dem som ett hot. Röhm mördades och stora delar av SAledningen rensades ut under de långa knivarnas natt 1934.
FRANZ VON PAPEN
En konservativ monarkist som var Weimarrepublikens rikskansler från juni till november 1932. Papen var i hög grad ansvarig för att ha övertalat Hindenburg att utse Hitler till Tysklands rikskansler 1933, i tron att en plats i regeringen skulle hålla Hitler och nazisterna i schack. Han tog gruvligt fel.
KURT VON SCHLEICHER
Weimarrepublikens siste rikskansler. Schleicher spelade en viktig roll för återuppbyggnaden av den tyska armén, något som trotsade Versaillesfredens villkor. Han var politiskt moderat och försökte bilda en mittenkoalitionsregering som motkraft till det ökande nazistiska inflytandet. Därmed gjorde han Hitler till sin fiende, vilket resulterade i att han mördades 1934 under de långa knivarnas natt.
ERICH LUDENDORFF
En stor armégeneral under första världskriget, men den desillusionerade Ludendorff blev inblandad i högerpolitisk aktivism under 1920-talet och deltog i misslyckade kuppförsök 1920 och 1923. Ludendorff satt i riksdagen för nationalsocialisterna,, men varnade senare för faran med en nazistisk regering.