LANCASTER HOUSE-AVTALET

1979 träffade Nkomo och Mugabe den konservative politikern Peter Carington för fredssamtal i London. I utbyte mot ett slut på rhodesiska bushkriget erbjöd britterna sig att skicka den brittiske guvernören Christopher Soames för att övervaka ett rättvist och demokratiskt val, i syfte att överlämna kontrollen över landet till ett parti baserat på den svarta majoriteten. Rhodesia skulle döpas om till Zimbabwe för att spegla landets svarta arv, men lika viktigt var att marken som ägdes av de vita skulle skyddas. Både Storbritannien och USA skulle ge ekonomisk hjälp så att den nya staten skulle kunna köpa stora landområden till de svarta byborna. 20 parlamentsplatser skulle reserveras för vita politiker för att främja enighet bland Zimbabwes folk och, något mer cyniskt, hålla ett öga på allt. På så sätt kunde en ny regering baserad på den svarta majoriteten uppstå samtidigt som den vita minoriteten behöll sin politiska och ekonomiska position.

Nkomo uppskattade möjligheten att få ett slut på våldet men Mugabe drog sig för det. Han hade längtat efter ett militärt maktövertagande och såg vapenvilan som ett tecken på svaghet. Inte desto mindre undertecknades Lancaster House-avtalet och Mugabes blodtörst sköts upp för tillfället.