DÖDENS FÄLT
Som med de flesta folkmord genom historien finns det personer som har försökt förneka att det kambodjanska folkmordet har ägt rum. Vissa framstående personer har påstått att artefakterna är falska. Det är numera förbjudet i kambodjansk lag att förneka det. Det är dock svårt att förstå det här förnekandet när bevisen för det har grävts fram i Kambodja, framför allt dödens fält.
På de här gravplatserna har mer än en miljon kambodjaner dödats och begravts. Platserna finns utspridda över landet och har hjälpt historikerna att få en uppfattning om hur många människor som faktiskt avrättades under folkmordet, även om antalet fortfarande är svårt att fastställa exakt. UNICEF uppskattar 3 miljoner och andra experter säger 1,4 miljoner.
Begreppet ”dödens fält” myntades av den kambodjanske journalisten Dith Pran efter att han flytt regimen. Det är ett passande namn. De som anklagades för brott fick en varning från regeringen. Om de fick mer än två varningar skulle de skickas för ”omskolning”, vilket i stort sett innebar en säker död. Folk uppmuntrades att komma med bekännelser om sina liv och brott begångna före revolutionen, ibland så små saker som att ha pratat med utlänningar. De fick höra att de skulle bli förlåtna, men fördes istället iväg för att torteras och avrättas. De som avrättades begravdes i de ökända massgravarna, vissa brändes, begravdes levande eller dödades med gift, spadar eller vassa bambupinnar. Barnen mördades också för att förhindra att de skulle hämnas på regimen när de växte upp. De som utförde avrättningarna kom vanligtvis från fattiga bondefamiljer. Idag har en minnespark byggts runt offrens massgravar. Många av de här gravarna har ännu inte grävts ut och efter hårda regn brukar kläder, benknotor och tänder komma till ytan.