Kim Jong-il: Den käre ledaren
År 1994 var kanske det värsta för Nordkorea sedan nationen bildades 45 år tidigare. Landet plågades av en tragisk svält (resultatet av kommunisternas katastrofala planering), de upplevde effekterna av att det nu upplösta Sovjetunionens ”broderliga hjälp” försvunnit och landsfadern Kim Il-sung dog.
För första gången fick väst se den massuppvisning av sorg som har blivit ett kännetecken för senare dödsfall bland högt uppsatta ledare i Nord. Hela landet – varav stora delar svalt och vars ekonomi gick på knäna – inledde en officiell konfuciansk treårsperiod av nationell sorg.
Under den tiden, och som förväntat, utropades Kim Jong-il till ”den käre ledaren” som skulle gå i sin fars fotspår. Fotspåren var så stora att Jong-il utropades till Nords ledare nummer två och den avlidne Il-sung, nu balsamerad och begravd i ett gigantiskt mausoleum mitt i Pyongyang, utropades till ”den evige presidenten”
– Nordkoreas högste ledare för alltid.
När Il-sung utropat sin äldste son till arvinge på 1980-talet hade personlighetskultsmaskineriet lagt in högsta växeln och snart fanns det inte en enda nordkorean som inte kände till Jong-ils officiella ursprungsberättelse. Han sades vara född på berget Paektusan, Koreas högsta och heligaste berg. När han föddes tändes en ny stjärna på himlen, en dubbel regnbåge syntes, ett isberg på en närbelägen sjö gick itu, ett märkligt ljus fyllde himlen och en svala passerade i skyn för att föra ut nyheten om hans födelse till världen. Legenden fortsatte med att en ung Jong-il fanns vid sin fars sida tills japanerna var besegrade, bortdrivna från Korea och Pyongyang var befriat för en strålande, ny kommunistisk framtid.
I själva verket var Jong-il född i ett gerillaläger och inga märkliga meteorologiska eller astronomiska händelser finns rapporterade. Hans yngre bror drunknade i en pool 1947 och många har länge trott att den äldre pojken knuffade den yngre i vattnet och höll honom under ytan, men det finns inga bevis för det.
Även om Kims officiella ursprung kan låta komiskt bisarrt för alla utanför landet är den mer vettig inom kontexten av den koreanska traditionen där mytologi används som ett verktyg för att bevara traditionen och inspirera befolkningen. Berättelsen är en allegori och tolkas förmodligen som sådan av de flesta nordkoreaner, även om den höjde Jong-ils status och bevarade den personlighetskult som skulle omge honom och hans familj.
Trots propagandan var Jong-ils styre inte helt garanterat. De nordkoreanska arméledarna såg honom som svag – ingen soldat som sin far. Men Jong-il hade tidigt bevisat att han var tillräckligt blodtörstig. Som högt uppsatt tjänsteman under sin far tros Jong-il ha beordrat bombningen av Rangoon 1983 som dödade 17 sydkoreanska tjänstemän på besök. Dessutom har vissa högt uppsatta avhoppare påstått att han beordrade nedskjutningen av ett sydkoreanskt flygplan
1987 som dödade alla 115 passagerare ombord.
Koreanerna har ett talesätt: ”Tigerfar, hundson”. Det tros ha viskats av vissa arméofficerare tillsammans med rykten om Jong-ils legendariska
lyxliv med en massiv konsumtion av fransk konjak, Hollywoodfilmer och älskarinnor. De flesta av de arméofficerarna rensades ut. Han iscensatte också skenrättegångar och beordrade avrättningar på samma sätt som fadern.
Den så kallade käre ledaren säkrade sig en total makt. Över hela landet uppfördes statyer och affischer föreställande de två ledarna tillsammans och nordkoreanerna bar de ständigt närvarande knapparna med far och son på sina rockslag – det blev brottsligt att tappa en eller glömma att bära knappen. Kungen och prinsen fanns nu på varje klassrumsvägg, tunnelbanevagn, jacka och affisch på gatan.
Jong-il hade en plan till för att konsolidera makten och se till att inga rivaler i armén skulle överväga en kupp: kärnvapen. Han rev upp alla kärnvapenavtal hans far hade undertecknat och startade om Nords utvecklingsprogram för kärnvapen.
Miljarder won (Nordkoreas valuta) lades på projektet medan folket fortfarande svalt ute på Nords desperata landsbygd och strömavbrott blev allt vanligare till och med i det privilegierade Pyongyang. Men kärnvapen kunde ge Jong-il total makt, de
var massförstörelsevapen som han kunde kontrollera och som kunde överordnas de konventionella väpnade styrkorna. Käre ledaren, med fingret på knappen, var utan tvekan världens dödligaste man.
Överdrifterna om Kim Jong-ils liv har visserligen varit många, men hans förkärlek för älskarinnor var ett faktum. Han fick en son 1971, Kim Jong-nam, med Song Hye-rim, en ledande nordkoreansk filmskådespelerska och skönhet. Han fick även två söner till, Kim Jong-chul 1981 och Kim Jong-un 1984, med Ko Yong-hui. Andra älskarinnor följde innan han senare gifte sig med Kim Young-sook, dotter till en högt rankad ledare inom Arbetarpartiet och lojal med Kim-klanen.
I enlighet med den gamla koreanska kejserliga traditionen växte de tre sönerna och arvingarna upp separat. De träffades sällan – om än någonsin – och då bara under några ögonblick vid statsangelägenheter. Men när Kim Jong-il sedan blev allt sjukare och var döende var det striden mellan de här tre syskonen som nästan skulle förgöra monarkin som skapats av hans far och leda till exil, strider och, kanske, brodermord.