SLAKTAREN FRÅN BAGHDAD SADDAM HUSSEIN

Upptäck hur en nationalistisk revolutionär från ett trasigt hem fick den högsta makten i Irak och blev en våldsam motståndare till väst.

Barnet som Subha Tulfah al-Mussallat födde i den irakiska byn al-Awja i april 1937 fick namnet Saddam – arabiska för ”den som konfronterar”. Det skulle visa sig vara ett passande namn för den senaste medlemmen av en familj i uppror.

Saddams far Hussein Abd al-Majid hade övergett familjen sex månader tidigare och såg aldrig sin son. Inte heller skulle Saddam minnas sin 13-årige bror, som dog av cancer strax efter hans födelse. I tre år bodde Saddam hos en morbror, Khairallah Talfah, en hängiven sunnimuslim och stark nationalist, men han skickades tillbaka till sin nyligen omgifta mor när Talfah fängslades för sin roll i upproret mot britterna 1941. Husseins nya styvfar var inte snäll mot honom och vid 10 års ålder rymde han till sin morbror igen när Talfah släppts ur fängelset.

Liksom familjen Hussein var också situationen i landet Irak orolig. Arabiska nationaliströrelser växte. Hussein påverkades av sin morbror Talfah och valde att ansluta sig till det arabnationalistiska Baathpartiet vid 20 års ålder. Följande år störtades kung Faisal II och republik utropades. Även om baathpartisterna till en början stöttade general Qasims kupp vände de sig snart emot honom när han inte lyckades ansluta landet till Nassers Förenade arabrepubliken, en kortlivad union mellan Egypten och Syrien.

Hussein blev en framträdande person under Baathpartiets mordförsök på Qasim den 7 oktober 1959. Det misslyckades, möjligen på grund av det faktum att en av lönnmördarna – en ung, skjutglad rekryt vid namn Saddam Hussein – öppnade eld mot presidentens bil alltför tidigt. Trots att Qasim lyckades undkomma skulle Husseins roll