ALEXANDER LUKASJENKO
Vitrysslands första (och enda) president.
”VITRYSSLAND ÄR ISOLERAT FRÅN EUROPA OCH RYSSLAND. FÖRHÅLLANDET TILL BÅDA ÄR BESVÄRLIGT.”
När Vitryssland blev självständigt från Sovjetunionen 1994 sågs den pro-ryske premiärministern Vyacheslav Kebich som självklar för rollen som president. I en chockerande vändning vann den oberoende populistkandidaten Alexander Lukasjenko senare valet med mer än 80 procent av rösterna. Han sitter fortfarande kvar – för närvarande under sin femte period – trots att efterföljande val diplomatiskt har beskrivits som ”bristfälliga” av officiella observatörer.
Han kom till makten för att han ville förbättra den sociala välfärden och blåsa nytt liv i den belarusiska ekonomin, där han höll merparten av landets krympande industrier under statlig kontroll och i viss mån lyckades minska arbetslösheten. Men landets valuta har devalverats flera gånger under hans regim – mest katastrofalt 2011 – och Vitryssland är lika isolerat från grannarna i Europa och Ryssland. Förhållandet till båda är besvärligt.
Den amerikanska kongressen införde 2004 sanktioner mot Vitryssland genom Belarus Democracy Act, som möjliggör hjälp till politiska partier och icke-statliga organisationer som arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland. Lukasjenkos regering har kritiserats för att förfölja politiska motståndare, journalister och etniska minoriteter.
Lukasjenko fortsätter att sitta på all makt i Vitryssland. Landets representanthus har i teorin makten att lägga in veto mot hans val av premiärminister, men om de gör det mer än två gånger har Lukasjenko rätt att bestämma ändå. Han har absolut kontroll över statens utgifter och utser nästan alla medlemmar i parlamentets överhus, och nästan alla domare.