PLUNDRING I VÄST
År 793 anlände vikingakrigare med sina långskepp till Lindisfarne, en ö på Englands östkust. Där attackerade de det kristna klostret. De vettskrämda munkarna försökte försvara sig mot vikingarna men blev brutalt slaktade. Byggnaderna lades i ruiner och krigarna gav sig av med klostrets skatter. Det var starten på vikingarnas långa terrorvälde över hela Europa.
Vikingaerövrare
I början kämpade vikingarna i små grupper och plundrade enkla mål längs kusterna under sommarmånaderna. De blev emellertid snart mer vågade och övervintrade på platserna de hade erövrat. Vikingarna seglade upp för Europas floder och angrep stora städer som Paris och Hamburg. Överallt på Brittiska öarna etablerade de sig som härskare över områdena de angripit.
I nordvästra Frankrike kallades området runt
Rouen för Normandie, ”nordmännens land”. Vikingaflottorna seglade ända till Medelhavet där de härjade längs Spaniens, Italiens och Nordafrikas kuster.
Danagälden
De europeiska ledarna ville stoppa vikingarnas räder till varje pris. År 845 betalade den franska kungen Karl den skallige en enorm summa i silver till vikingaledaren Ragnar Lodbrok för att få honom att lämna Paris. På 900-talet började de engelska kungarna betala kolossala lösensummor till danska vikingar, som kallades för danagäld. Mutorna fungerade tyvärr inte – vikingarna tog emot pengarna, men kom ständigt tillbaka efter mer.
Europa i skräck
Vikingarnas attacker var snabba, skoningslösa och kom vanligtvis helt överraskande. Krigarna kunde plötsligt dyka upp i sina långskepp och storma in över land. De var tungt beväpnade, djärva och fick nästan alltid med sig det de var ute efter. Anfallen skedde med väldig snabbhet och att försvara sig var nästan omöjligt för de angripna. Under andra halvan av 800-talet började emellertid de europeiska ledarna bygga borgar och fort som försvar mot invasionerna.