HAKKORSET OCH KORANEN

En del nazistiska krigsförbrytare fann en tillflyktsort i arabiska länder som Syrien och Egypten. Vänskapen mellan tyskar och muslimer var dock inte ny. Redan under kriget stödde Hitlers Tyskland det irakiska upproret, eftersom det var antibrittiskt. Det uppstod också oväntade förbindelser mellan de mest extrema nazisterna och radikala muslimer, som stormuftin i Jerusalem, Amin al-Husseini (på bilden till höger ser vi honom hälsa en muslimsk avdelning av Waffen-SS). Han var fientlig till judisk invandring till Palestina och motsatte sig bildandet av en judisk stat i det brittiska territoriet i Palestina. Istället förespråkade han grundandet av en islamisk stat.

Muftin menade att det fanns likheter mellan nationalsocialismen och islamismen och lyckades skapa intresse för sin sak i Berlin, bland annat genom att spela på antisemitismen. Även Mussolini var välvilligt inställd, mycket tack vare den gemensamma antibrittiska hållningen. 1941, efter upproret i Irak, förklarade al-Husseini jihad mot Storbritannien, men engelsmännen tog snart kontrollen igen och muftin sökte skydd i Tyskland. Ihop med italienare och tyskar organiserade han också muslimska trupper som skulle sättas in i Nordafrika och Europa, bland annat en SS-division bestående av militanta muslimska bosnier. Divisionen stred mot jugoslaviska partisaner och bar en del av ansvaret för morden på 90 procent av judarna i Bosnien.