DE ÅTERUPPTAGNA FALLEN

När skåpet hittats försökte åklagare vid militärdomstolarna runt om i Italien inleda en ny utredning. Dokumenten visade sig innehålla mycket användbar information, och tack vare förfrågningar till instanser i Tyskland kunde man få exakta uppgifter om vilka divisioner som befunnit sig var vid vilken tidpunkt samt bilder och annan information från massakrerna. Framför allt fick man hjälp från de berörda kommunerna och pratade med överlevande och släktingar till offren. För många av dem var det viktigt bara att nu äntligen för första gången höras som vittnen, efter att så länge ha blivit ignorerade av staten. För att påskynda processen och förenkla kontakten med tyska myndigheter inrättades en särskild arbetsgrupp med tvåspråkiga poliser och advokater. Många kom från Bolzano, där man talar både tyska och italienska.

Till slut hölls 18 rättegångar. De viktigaste var de som gällde massakrerna i Sant’Anna di Stazzema, i Marzabotto (10 livstidsdomar, i tillägg till den som redan avkunnats 1951 mot den tyska majoren Walter Reder), i Civitella och i San Polo i provinsen Arezzo (med totalt 265 civila offer) och Padule di Fucecchio i provinsen Pistoia (176 civila offer). Dessutom hölls en rättegång beträffande en hel rad massakrer i Apenninerna (runt 350 civila offer). I de ärenden som återupptagits dömdes totalt 50 tyska officerare och soldater till livstids fängelse. Det hela skedde dock utan att de tilltalade var på plats, eftersom den tyska författningen inte medger att medborgare utlämnas.