SEX JURISTER I LUDWIGSBURG

I en byggnad i Ludwigsburg utanför Stuttgart som Gestapo använde som fängelse för politiska fångar finkammar sex tyska jurister dokument och hela arkiv, antingen för att ställa de sista levande nazistförbrytarna inför rätta eller för att avsluta ärenden som det fortfarande råder oklarhet i.

Kontoret har en årlig budget på runt 1,2 miljoner euro, och de sex juristerna gör efterforskningar över hela världen. Tysk media kallar dem ”nazistjägare”, men ledaren, Jens Rommel, förklarar att de varken är jägare eller hämnare – det är ”tjänstemän som letar efter mördare med lagen i hand”. Det gruppen gör i praktiken är att kontrollera namn, analysera byråkratiska dokument och jämföra information. Varje dag görs ett enormt arbete med olösta fall. Men dessa är inte längre så många, för med tanke på gärningsmännens ålder är det få kvar som i dag kan ställas till svars och få sitt straff. Utredningarna gäller numera främst nazister med en mindre framskjuten roll, som vakter, kockar, läkare och telefonoperatörer. Varje år upptäcker kontoret ett trettiotal nya personer som har levt ”gömda”. En del hör till dem som flydde till Sydamerika, medan andra kan vara personer som har levt integrerade i samhället ända sedan kriget. Rättsprocesserna som följer är alltid långa och komplicerade.

Avdelningen inrättades redan 1958 och har många gånger hotats av nedläggning, inte minst för att många har ifrågasatt om det verkligen är meningsfullt att jaga människor som redan är minst 90 år och som sannolikt inte hinner bli dömda medan de ännu är i livet. Kontoret har dock bidragit till att man kunnat spåra upp vissa individer som haft en större roll i nazisternas förbrytelser, som Reinhold Hanning, tidigare SS-vakt i Auschwitz, som dömdes till fem års fängelse för sitt medansvar för morden på 170 000 människor, och Oskar Gröning, kallad ”bokhållaren i Auschwitz”, som dömdes som ”medskyldig till minst 300 000 förbrytelser”.