ARMENIERNA, 1900-TALETS FÖRSTA OFFER

1900-talets första stora etniska rensning utfördes av de osmanska turkarna, som närapå utrotade den armeniska minor it et s be folk n in gen u nd erfö rs tavärldskri get. Dagens Turkiet har fortfarande inte erkänt folkmordet, men i utlandet råder inga tvivel. Armenierna beskylldes för att vara förrädare och stötta tsar-Ryssland, och gripandena och deportationerna började den 15 april 1915. Hjärnan bakom folkmordet var inrikesminister Talaat Pascià. Efter de första deportationerna från Istanbul började angreppen på de armeniska miljöerna i Ankara, där 20 000 människor dödades. Därefter fortsatte de i Trabzon, där den italienska konsuln Gorrini den 23 juli bestört kunde rapportera att bara 100 av de 14 000 armenier som bott i staden var vid liv. Tusentals, bland dem kvinnor och barn, dog under brutala ”dödsmarscher” ända till Deir Er Zor i Syrien, där ett läger inrättades. Från den 28 juli 1915 flydde armenier bosatta vid Iskenderunbukten upp i Mussa Daghbergen, där de gömde sig tills de räddades av franska flottan den 14 september. Ytterligare 300 000 räddades av ryssarna, när dessa erövrade området runt Vansjön. Men för 1,5 miljoner armenier fanns ingen räddning.

1920 inledde några armenier sin operation ”Nemesis", som kan påminna om Simon Wiesenthals nazistjakt några decennier senare. I försöken att spåra upp och straffa de skyldiga för folkmordet är det särskilt två händelser som har gått till historien: Den 15 mars 1921 sköts den då landsflyktige Talaat Pascià av patrioten Soghomon Tehlirian medan han promenerade på H arden berg st rassei Berlin. Tehlirian friades av tyskarna. Och den 5 december 1921 mördades den före detta osmanska storvisiren Said Halim i Rom av Arshavir Shiragian, som sedan flydde till USA.