U-234: UPPDRAG PATAGONIEN

Bland teorierna om Bormanns eventuella flykt till utlandet efter att han lämnat bunkern i Berlin finns den om ubåten U-234. Den dubbelskroviga ubåten, som tillhörde Tredje rikets flotta, var ursprungligen konstruerad som minläggare och försörjningsfartyg för andra operativa ubåtar. U-234 hade en snorkel för luftintag som gjorde det möjligt att färdas längre sträckor under vatten utan att bli upptäckt av fiender. Dess sista uppdrag var att frakta uran och högteknologiska vapen till japanerna. Den 25 mars

1945 lämnade ubåten Kiel med kurs mot Norge för att lasta ytterligare material. I mitten av april lämnade den Kristiansand med tysk besättning och två japanska militärer ombord. Enligt officiella uppgifter överlämnade sig U-234 när kriget var slut, och de båda japanerna ska ha begått självmord. Då den amerikanska besättningen på destroyerfartyget USS Sutton övertog ubåten hittade de mycket av intresse ombord:

560 kilo uranoxid i blybehållare, två demonterade jaktflygplan av typen Messerschmitt Me 262, en Henschel Hs 293-raket (en raketdriven bomb på 500 kilo) och några raketdrivna, tystgående torpeder.

Enligt vissa hypoteser var Martin Bormann ombord på den ubåten och ska ha förhandlat till sig frihet genom att ge de allierade värdefulla vapen och krigsmateriel. Därefter ska han ha rest till

Spanien för att bo där under en period, och senare med hjälp av Vatikanen ha bott i ett kloster i Norditalien. Efter det ska han ha fortsatt till Argentina för ett liv i sus och dus. Andra teorier gör gällande att han befann sig i Brasilien eller Chile.

Den värdefulla lasten på U-235 kom alltså i amerikanernas händer, och det har hävdats att uranet på ubåten hjälpte USA att färdigställa atombomberna de släppte över Japan i augusti 1945. Själva ubåten användes som måltavla i övningar för den amerikanska marinen och sänktes av torpeder 1947.