LÄKARRÄTTEGÅNGEN

Läkarrättegången var den första av de 12 sekundära rättsprocesserna i Nürnberg.

Åtalen gällde krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts genom medicinska experiment på människor. Processen leddes av en amerikansk domstol. Åklagarsidan, under ledning av domare Telford Taylor, bevisade under rättegången att Nazityskland hade planerat och genomfört den så kallade ”Aktion T4”. Bakom beteckningen dolde sig ett systematiskt massmord på psykiskt sjuka och funktionsnedsatta i Tredje riket, i form av ”dödshjälp” eller påtvingad eutanasi. Under kriget utförde läkare också pseudovetenskapliga experiment på fångar i koncentrationslägren. Judar, polacker, ryssar och romer var föredragna försökskaniner. De flesta av dem dog eller lemlästades svårt.

Processen inleddes den 9 december 1946 och avslutades den 20 augusti 1947. Av de 23 åtalade var 20 läkare, medan tre (Brack, Brandt och Sievers) var nazistiska tjänstemän. Allihop hävdade att de var oskyldiga, men bara sju frikändes. Sju dömdes till döden genom hängning, medan resten fick långa fängelsestraff. Bland de hemska experimenten kan nämnas köldexperiment (där fångarna tvingades tillbringa tre timmar eller mer i iskallt vatten), höjdexperiment för Luftwaffe (där fångarna tvingade vistas i lågtryckskammare), experiment med giftig gas, sjukdomsexperiment (där patienter smittades med tyfus, malaria, gulsot med mera), experiment där fångar tvingades att enbart dricka havsvatten samt brännskadeexperiment. Wolfram Sievers

(som inte var läkare utan SS-officer och medlem av

Ahnenerbe, en rasistisk forskningsstiftelse grundad av Heinrich Himmler 1935) hölls tillsammans med Rudolf Brandt (även han SS-officer) ansvarig för ”likfabriken”. Hundratals judar fotograferades och studerades för att sedan dödas och obduceras. Det hela gjordes i ”forskningssyfte” på jakt efter rasmässiga kännetecken. Både Sievers och Brandt dömdes till döden. Övriga dödsdömda var Viktor Brack (en av de ansvariga för morden på funktionsnedsatta och för experiment med massterilisering), Karl Brandt (i många år Adolf Hitlers livläkare och även en av de ansvariga för rashygienprogrammet), Karl Gebhardt (som utförde kirurgiska experiment på fångar i koncentrationsläger, särskilt kvinnor), Waldemar Hoven (ansvarig för att fångar getts injektioner med fenol och bensin med dödlig utgång) och slutligen Joachim Mrugowski (för experiment på koncentrationslägerfångar i syfte att hitta vaccin mot bland annat tyfus, experiment med sulfaminsyra och experiment på fångar med projektiler doppade i gift). Dödsdomarna verkställdes i fängelset i Landsberg am Lech i Bayern den 2 juni 1948.

"DET HÄR ÄR MIN PURIMFEST 1946. NU GÅR JAG TILL GUD. BOLSJEVIKERNA KOMMER ATT HÄNGA ER ALLA! ADELE, MIN KÄRA HUSTRU ... HEIL HITLER!" JULIUS STREICHER, SISTA ORD FÖRE AVRÄTTNINGEN

PSEUDOVETENSKAP Wolfram Sievers, SSofficer, dömdes till döden för grymma experiment på fångar i koncentrationsläger. Tillsammans med Rudolf Brandt var han ansvarig för en mängd mord och obduktioner för att bevisa sina rasistiska teser.

JUDEHATAREN var Julius Streicher (här till höger om Hitler) Stürmer” redaktör för veckotidningen ”Der Han och en av Tysklands värsta antisemiter. dömdes till döden i Nürnberg.