ETT VÄL FÖRBERETT GÖMSTÄLLE

För att förstå hur lätt det var för nazisterna att få igång de snabba och effektiva kommunikationslinjerna med Latinamerika behöver man känna till något om den sydamerikanska kontinentens historia, i synnerhet under krigsåren. De första massiva migrationsvågorna från Tyskland började på 1930-talet. De första som kom var judar på flykt från Hitlers nya regim. Därefter kom de nazistiska diplomaterna, som övertog de platser som tidigare fyllts av föregångare från Weimarrepublikens tid. Med dem stärktes banden till de lokala högerextrema partierna, särskilt i Argentina, Chile, Ecuador och Bolivia. I Bolivia fanns ett nazistiskt parti, ONSA (Organización Nacional Socialista Americana), och i Chile fanns hela tre nationalsocialistiska grupperingar när kriget bröt ut. Dessutom hyste landet också det bolivianska nazistpartiet från Bolivia i exil.

Det var kanske det som gjorde att Chile, till skillnad från Argentina, inte förklarade krig mot Tyskland. Krigsförklaringen var för övrigt en opportunistisk handling som syftade till att upprätthålla goda relationer med USA.

Och Peróns regering, som styrde från 1946 och var en av de mest öppet fascistiska på kontinenten, bidrog till att Argentina blev en av slutpunkterna för ”råttlinjerna” från Europa.