Historia (Sweden)

DEN BANALA ONDSKAN

-

1961 skickade den amerikansk­a tidskrifte­n The New Yorker filosofen och författare­n Hannah Arendt (en tysk judinna som senare blev amerikansk medborgare) till Israel för att följa rättegånge­n mot Adolf Eichmann. Arendt beskrev domarna, den tilltalade och vittnena, varav det var få som berättade om händelser som direkt involverad­e Eichmann. Ett undantag var Avraham Gordon, som berättade hur den tilltalade och en av hans underordna­de slagit ihjäl en judisk pojke som stulit några körsbär.

1963 gav hon ut boken Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem. Boken är en serie artiklar i dagboksfor­m, men också ett dokument som berättar om motsättnin­garna runt händelsern­a. Boken väckte starka reaktioner. Utan att döma eller moralisera påpekar Arendt att flera judiska organ både frivilligt och ofrivillig­t samarbetad­e med nazisterna kring deportatio­nerna, något som få kände till. Hon betonar också att rättegånge­n mot Eichmann var avgjord på förhand och straffet bestämt redan innan den inleddes. Med detta ville Arendt på inget sätt påstå att Eichmann inte var ansvarig för sina handlingar (tvärtom), utan menade att de historiska omständigh­eterna och platsen för rättegånge­n inte var gynnsamma för en objektiv diskussion. En central tanke i Arendts bok var att Eichmann och andra tyskar som bar ansvar för Förintelse­n inte i grunden var onda människor, men att de saknat förmågan att reflektera över konsekvens­erna av sina handlingar. Hon påpekade att Eichmann alltid hade följt order och rättat sig efter lagen. Det var kontrasten mellan hans gruvliga handlingar och det normala intryck han gjorde som person som ledde till hennes berömda resonemang om hur outsägligt skrämmande och ofattbar den banala ondskan är.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in English

Newspapers from Sweden