EN OVANLIG VÄNSKAP

Under den nazistiska ockupationen målades vita streck på gatorna runt Vatikanen i Rom för att markera var påvens makt fortfarande gällde. På var sin sida om markeringarna verkade två män som drevs av olika motiv. På den ena sidan stod den irländska prästen Hugh O’Flaherty, som gav asyl åt judar som riskerade att deporteras, allierade agenter och förrymda krigsfångar. På den andra sidan fanns Kapplers jägare, som hade i uppdrag att hitta och gripa de människor som O’Flaherty beskyddade. Naziofficeren försökte länge att ta fast eller döda sin motståndare, men utan att lyckas. Trots det uppstod efter kriget en djup vänskap mellan fienderna, och prästen besökte ofta sin forna fiende. O’Flaherty brukade skämta om det: ”Först satte han ett pris på 30 000 lire på mitt huvud, men nu är vi vänner.” Kappler uppskattade om möjligt vänskapen ännu mer. Han kallade prästen ”min faderlige vän”, och faderlig i religiös bemärkelse blev O’Flaherty när protestanten Kappler konverterade till katolicismen. Han inväntade dock rättegångens slut innan han gjorde saken offentlig, för att ingen skulle tro att han gjort det för att påverka juryn.

ÄRKEFIENDE Prästen Hugh O’Flaherty, som under ockupationen av Rom erbjöd judar och partisaner skydd. Kappler försökte förgäves få honom gripen.