RÅTTORNAS VÄG

De så kallade Rattenlinien, ”råttlinjerna”, var ett flyktsystem som lät otaliga nazistiska krigsförbrytare fly till vänligt sinnade länder, framför allt i Sydamerika. Det fanns två huvudrutter. Den första var organiserad av den österrikiska biskopen Alois Hudal och den andra organiserades och samordnades av pater Krunoslav Draganovic (på bilden), sekreterare på det kroatiska San Girolamo-institutet i Rom. 1947 skapade nazister som hade sluppit undan Nürnbergprocessen organisationen Odessa, en förkortning för Organisation der ehemaligen SS-Angehörigen (Organisation för tidigare SS-medlemmar). Odessas mål var att flytta de nazistiska rymlingarnas förmögenheter

(som ofta stulits från offer för Förintelsen) till utlandet och ordna falska identitetshandlingar så att medlemmarna kunde fly från Sydamerika.

Enligt historiker fanns planer på organisationen redan 1944, efter det misslyckade 20 juli-attentatet mot Hitler, då en grupp nazistledare som insåg att kriget höll på att förloras ville säkra sin egen räddning. Martin Bormann, Albert Speer och amiral Canaris ska ha funnits med bland dem. De flesta som flydde längs en Rattenlinie kom först till Italien, där de fick ett falskt pass av Röda korset eller Vatikanen, vilket betyder att många av kyrkans män antingen stöttade eller åtminstone kände till systemet. Därefter fortsatte färden till Argentina och andra sydamerikanska länder. Bland de många som använde sig av systemet fanns Gerhard Bohne (en av de ansvariga för de systematiska avrättningarna av funktionshindrade), den kroatiska diktatorn Ante Pavelic, Franz Stangl (lägerchef för utrotningslägret Treblinka), Josef Mengele, Adolf Eichmann, Erich Priebke, Klaus Barbie, Walter Rauff (gasvagnarnas uppfinnare) och Alois Brunner (som var ansvarig för morden på över 140 000 judar).