Fortfarande efterlysta
Även om de nazistiska förbrytare som fortfarande lever är minst 90 år gamla fortsätter jakten. Vissa identifierades för länge sedan och en del har till och med dömts, men andra lever i frihet än idag.
Det har gått mer än 70 år sedan andra världskrigets slut, men runt om i världen finns det fortfarande många eftersökta nazister som, trots att de har identifierats, har lyckats undkomma lagen. Sedan 2002 har Simon Wiesenthalcentret varje år tagit fram en lista över de viktigaste förbrytarna som fortfarande är på fri fot. Målet är att gripa dem och få dem ställda inför rätta. Centrets chef, Efraim Zuroff, tvivlar inte på att arbetet är viktigt, även om nästan alla de eftersökta nu är minst 90 år gamla. Under alla dessa år av besvärliga utredningar, som inte alltid
stöttats av myndigheterna i de berörda länderna, har Zuroffs män lyckats få över 100 nazistiska krigsförbrytare fällda. 98 tilltalade väntar på att deras fall ska prövas i olika domstolar, och 3 500 utredningar pågår fortfarande.
Siffrorna bör knappast överraska med tanke på att de allierade efter kriget sammanställde en lista över 70 000 efterlysta, där bara en liten andel greps och dömdes i Nürnbergprocesserna. Många lyckades fly eller helt enkelt sudda ut spåren efter sig – ibland i något främmande land, men ofta också i Tyskland, där man under åren närmast efter kriget försökte förtränga det som hänt.
"Jag är den enda juden i världen som hoppas att nazisterna får ha hälsan." EFRAIM ZUROFF, KRIGSFÖRBRYTARJÄGARE
Kvinnlig gärningsperson
Simon Wiesenthalcentrets senaste lista över krigsförbrytare har en kvinna på förstaplatsen: Helma Kissner, även känd som Helma Maass. Hon föddes i Tyskland (eller möjligen Polen) 1923 eller 1924 och är efterlyst för brott som begicks i Auschwitz mellan april och juli 1944, då hon arbetade som radiooperatör i lägret. Åtalet gäller medverkan till mord på 260 000 människor. Rättegången skulle ha ägt rum i Tyskland 2016, men i september samma år kom domstolen i Kiel fram till att den saknade behörighet i målet.
En annan krigsförbrytare, som hittades för en tid sedan i Kanada men som fortfarande inte har ställts inför rätta på grund av procedurfrågor, är den ukrainskfödda tysken Helmut Oberlander. Anklagelserna mot honom gäller brott under invasionen av Sovjetunionen. Han var med i Einsatzkommando 10a (EK10A), en av dödsskvadronerna som skapades av Himmler och Heydrich
för operationer bakom linjerna på östfronten. Deras uppgift var att utföra massmord på judar, bolsjeviker och andra grupper som sågs som ”eliminerbara”. Oberlander, som försvarar sig med att han tvingades delta mot sin vilja, har varit kanadensisk medborgare sedan 1960 efter att ha flyttat till landet tillsammans med sin hustru 1954 och börjat arbeta i byggbranschen. Han ses som medskyldig till mord på minst 23 000 civila, de flesta av dem judar. Som 17åring började han inom Einsatzkommando, där han arbetade som tolk. Han översatte rysk radiokommunikation och såg till att militären kunde kommunicera med lokalbefolkningen. Enligt Wiesenthalcentret var tolkarna en viktig bricka i Einsatzgruppernas dödsmaskineri, som mördade nyfödda, barn, kvinnor och män som nazisterna betraktade som undermänniskor. På grund av anklagelserna om medverkan i brott mot mänskligheten har de kanadensiska myndigheterna återkallat Oberlanders medborgarskap flera gånger sedan 1990talet, men domarna har alltid ändrats efter överklagande.
Läkare i Auschwitz.
På listan finner vi även Hubert Zafke, född i Tyskland 1921. Han är efterlyst för medverkan till mord på 3 681 personer under sin tid som läkare i Auschwitz i augusti och september 1944. Rättegången inleddes i februari 2016 i Neubrandenburg, men avbröts på grund av Zafkes hälsotillstånd; han har alzheimer och anses inte vara frisk nog att dömas. Raderna av deporterade som väntade på att föras till gaskammarna stod precis utanför Zafkes kontor. Under perioden då han befann sig i Auschwitz kom det 14 tåg till utrotningslägret, mest judar från Polen, Slovenien, Grekland, Tyskland och Nederländerna. Dessa var de sista vagnarna som anlände innan deportationerna upphörde på Himmlers befallning. I en av vagnarna satt Anne Frank och systern Margot, som senare
skulle flyttas till lägret BergenBelsen där båda dog i april 1945.
Alfred Storck, född 1923, är efterlyst för krigsförbrytelser i Grekland. Han ska ha deltagit i avrättningen av 120 italienska soldater på ön Kefalonia i september 1943, bara dagar innan Italien skrev på vapenvilan. Händelsen var en del av massakern på 9 500 italienska soldater från Acquidivisionen. Storck, som varit officer inom den tyska arméns bergstrupper, dömdes 2012 i sin frånvaro av militärdomstolen i Rom. Tyskland, där han bor, har dock vägrat utlämna honom.
Mord i Bobruisk
Helmut Rasbol (tidigare känd som Helmut Leif Rasmussen) är efterlyst för förbrytelser i koncentrationslägret i Bobruisk i Vitryssland. Han föddes i Danmark 1923 och arbetade som lägervakt under 1942 och 1943.
Under den perioden blev nästan alla de judiska lägerfångarna dödade, eller dog på grund av de förfärliga förhållandena i lägret. Nu bor Rasbol i Köpenhamn, och Efraim Zuroff har anmält honom till dansk polis för att få till stånd en vidare granskning. Zuroff hävdar att dansken blev medlem av SS frivilligt och att han deltog i ett stort antal massakrer på judar. Zuroff bygger sitt fall på boken En Skole i vold, Bobruisk 1941–1944, skriven av de danska SSspecialisterna Dennis Larsen och Therkel Straede.
Även dansken Aksel Andersen är efterlyst för förbrytelser begångna i Bobruisk under samma period. Zuroff försöker få honom åtalad på samma punkter som Rasbol. Danska
myndigheter meddelande 2017 att utredningarna mot Helmut Rasbol och Aksel Andersen läggs ner.
Johann Robert Riss, tidigare sergeant, föddes i Tyskland 1921 och är efterlyst för brott begångna i Italien. Han deltog bland annat i massakern i Padule di Fucecchio den 23 augusti 1944, en repressalie för mordet på två tyska soldater. Under loppet av några timmar dödade soldaterna, på kommando av general Crasemann, 174 personer som hämtats från de kringliggande byarna. Bland offren fanns 62 kvinnor och flera barn,
8 av dem under 2 års ålder. Under massakern mördades 12 medlemmar av familjen Malucchi, därav 3 barn (Norma, Maria och Franca) som ännu inte hade fyllt 8 år. Händelsen dokumenterades av Charles Edmonson, sergeant i den brittiska armén, som var fast besluten att straffa de skyldiga. 2011 dömde militärdomstolen i Rom Riss till livstids fängelse och krävde den tyska regeringen på 14 miljoner euro i skadestånd till offrens släktingar. Tyskland har avvisat kravet och vägrar att lämna ut Riss till Italien.
Litauern Dailide
Bland de mest efterlysta krigsförbrytarna finns också en litauer, Algimantas Mykolas Dailide. Han föddes den 12 mars 1921 och var med i Saugumas (Litauens hemliga polis och motsvarigheten till tyska Gestapo) som grep judar och polacker i Vilnius som sedan avrättades av nazisterna och deras litauiska kollaboratörer. I likhet med många andra nazister tog han sig till USA, där han höll tyst om sin roll under andra världskriget och fick amerikanskt medborgarskap. Efter att ha blivit avslöjad på 1990talet utvisades han från USA 2004. År
2008 spårades han upp i Tyskland av journalister från den israeliska tidningen Haaretz. Vid det laget bodde Dailide i Kirchberg tillsammans med sin hustru. Han dömdes för krigsförbrytelser i en litauisk domstol, men en senare dom slog fast att hans hälsotillstånd inte är förenligt med fängelsestraff.
Jakob Palij är en annan nazistisk förbrytare som fortfarande är på fri fot. Han föddes i Polen 1923 och bor i New York, där han har spårats upp av den amerikanska nazistjägaren Eli Rosenbaum. Palij var med i SS från 1943 till 1945 och jobbade som vakt i koncentrationslägret Trawniki, där över 6 000 judar dödades. Han anklagas för att ha hindrat fångar från att fly och för att ha ”deltagit aktivt i deras avrättning”. Palij har alltid nekat till anklagelserna. Nu bor han i stadsdelen Jackson Heights, där det regelbundet hålls demonstrationer utanför hans bostad. 2003 återkallade USA hans medborgarskap och utvisade honom, men inget av de tre europeiska länder som det skulle kunna vara aktuellt att skicka honom
till har accepterat att ta emot honom. Troligen kommer han att sluta sina dagar i New York.
Mannen från Sant’Anna
Gerhard Sommer, född den 21 juni 1921, är en före detta SS Untersturmführer och ingick i 16:e SSPanzergrenadierDivision Reichsführer, divisionen som ansvarade för massakern i den italienska byn Sant’Anna di Stazzema den 12 augusti 1944. Sommer gick med i Hitlerjugend i juli 1933, då han var 12 år. Som 19åring gick han med i nazistpartiet, och i oktober samma år gick han in i WaffenSS.
På morgonen den 12 augusti 1944 kom SSsoldaterna från Sommers division till Sant’Anna i följe med italienska fascistsoldater. Männen i byn gömde sig i skogarna runt omkring, medan barn, kvinnor och äldre blev kvar i husen. Under loppet av en halv dag mördades
560 civila. Av dem var det bara 350 som kunde identifieras, eftersom många hade flytt från andra byar. Det yngsta offret, Anna Pardini, var bara tre veckor gammal. En vecka senare tilldelades Sommer järnkorset av första klassen för sin ”insats”.
Den 22 juni 2005 dömdes
Sommer tillsammans med nio andra SSmedlemmar av militärdomstolen i La Spezia för ”upprepade mord av osedvanlig grymhet” på 560 invånare i Sant’Anna di Stazzema. Alla de åtalade dömdes till livstids fängelse och skadestånd. Sommer och fyra andra överklagade, men en domstol i Rom fastställde domen 2006. Sedan dess har Sommer bott på ett vårdhem i Hamburg.
Jakten på före detta nazister, oavsett nationalitet, försvåras ofta av de efterlystas hemländer på grund av tungrodda system och byråkrati.
Som Zuroff från Wiesenthalcentret säger: ”Det goda arbete som utförs av italienska, tyska och amerikanska åklagare och nazistjägare borde snarare uppmuntra olika länders myndigheter att bidra till att rättvisa kan skipas.” Vissa länder har också gömt undan förbrytare som deltog i förintelsen av rent politiska motiv, exempelvis Österrike och Ukraina. Och även om Tyskland samarbetar med andra länder för att få klarhet i brott som begicks under kriget, vägrar landet trots det att lämna ut krigsförbrytare. Till och med när de är ansvariga för att ha utrotat hela byar.