Martin Bormann
Martin Bormann var sekreterare åt både Rudolf Hess och Adolf Hitler, men lämnade mycket få spår efter sig. Hans död är fortfarande ett mysterium.
Den 7 december 1972 hittade några arbetare på en byggplats i närheten av Berlins centralstation två mansskelett. Obduktionen visade rester av glas i munhålorna, som om de hade begått självmord genom att bita sönder cyanidampuller. Nio år tidigare, 1963, hade Albert Krumnow, som var anställd inom posten i Berlin, berättat att han den 8 maj 1945 hade beordrats av sovjetiska soldater att begrava två lik vid stationen. Ett av liken hade Wehrmachtuniform medan det andra endast bar underkläder. Bredvid dem låg också ett anteckningsblock på vilket det stod ”Dr Ludwig Stumpfegger”. Krumnows chef skrev till Stumpfeggers hustru att hennes man var död och hade begravts ”tillsammans med andra soldater vid Invalidenstrasse 63”. 1963 grävde man vid det angivna området, utan att hitta något. Man måste dock ha missat med ytterst liten marginal. Skeletten som arbetarna hittade låg precis i närheten av den plats som Krumnow hade angett, så han misstog sig förmodligen bara en aning angående platsen där han hade beordrats begrava männen.
Identifierad genom tänderna
Genom tandanalyser av kranierna som hittats kunde en av männen identifieras som Martin Bormann, Hitlers sekreterare, som man hade förlorat alla spår av de första dagarna i maj 1945. En skada på nyckelbenet var också förenlig med en bilolycka som Bormann var med om 1939. 1998 gjordes dnaanalyser av skelettet, och efter jämförelse med släktingar kunde identiteten bekräftas. Kvarlevorna kremerades och askan spreds i Östersjön den 16 augusti 1999.
Ett av efterkrigstidens mysterier hade därmed fått sin lösning. Vad som hade hänt med Bormann, som först var Rudolf Hess sekreterare och senare personlig sekreterare åt Hitler själv, hade varit en sann gåta. Många hade utgått från att han hade dött i Berlin under krigets sista dagar, men hans kropp hittades aldrig. Därför hade det börjat cirkulera rykten och teorier om att han hade flytt utomlands – till Ryssland, till Sydamerika eller till och med till Australien. Nazistjägare som Simon Wiesenthal hade