Därför var häxorna oftast kvinnor

Vanligtvis gamla, ibland fula, oftast kvinnor. Häxan i barnsagorna finns kvar som en stereotyp idag. Rättegångsprotokollen visar att över hela Europa var majoriteten av dem som stod anklagade som häxor kvinnor, även om vita häxor och de kloka lika gärna kunde vara män. Men allt eftersom kyrkan i allt högre grad ville utradera alla former av kätteri kom kvinnorna att bli huvudfokus i häxjakterna. Från 1400-talet och framåt sågs kvinnor som allt sårbarare för magins frestelser. De ansågs av många vara sexgalna och allvarligt enfaldiga, och prästerna som skrev om demonologi beskrev lustfyllda kvinnor som förfördes av Djävulen och deltog i oheliga orgier. Senare reformatörer hade ett lika fördomsfullt perspektiv. Martin Luther ansåg kvinnor vara så svaga att de lätt kunde låta sig luras av magins löften. På 1500- och 1600-talen var häxorna nästan alltid kvinnor och män som ertappades ansågs i allmänhet ha lurats till den mörka sidan av en ond kvinna. Men när vågen av förföljelser upphörde och häxeri inte längre dömdes i domstolarna förekom de kloka i lokalsamhällena åter som både män och kvinnor.