Crowleys påståenden

I The London Sunday Dispatch beskrev Crowley den 25 juni 1933 några av sina mer häpnadsväckande påståenden för läsarna. Vem vet om de tog honom på allvar. Det finns dock ingen tvekan om att berättelserna om hans ockulta utforskningar blev underhållande frukostläsning den morgonen. Crowley ägnade mycket tid åt att diskutera sina senaste försök för att göra sig själv osynlig – något som han påstod sig delvis ha uppnått framför en spegel. När han gav sig ut bland folk förstod han att han inte syntes. ”Jag kunde gå ut i en rock i rött och guld med en juvelprydd krona på huvudet utan att väcka uppmärksamhet. De kunde inte se mig”, skrev han. På andra ställen skrev Crowley om sitt bråk med den före detta kollegan i Golden Dawn-orden, Samuel Mathers, i fantastiska ordalag. Han påstod särskilt att Mathers skickat en ”astralvampyr” för att anfalla honom. Vampyrism i allmänhet var ett ämne som fascinerade Crowley men inte den vanliga, blodsugande Dracula-vampyren. Vampyrer kunde enligt honom vara psykiska och äta mental energi. Det här gjorde dem svåra att bekämpa, samt omöjliga att se – vilket kanske var användbart för Crowleys propagandasyften. Det behöver kanske inte sägas att det var få som tog hans vampyridéer på allvar och om hans försök till osynlighet skrev Manchester Guardian torrt 1943: ”Mr. Crowley nekar att göra sig osynlig i rätten”.