Haruspicium
Folk ser tecken i allt, inklusive djurinälvor. I det antika Rom sökte man igenom de offrade djurens kroppar för att se vad framtiden hade i sitt sköte …
Sökandet efter svar i djurinälvor.
Etruskerna utvecklade en avancerad civilisation i Italien före det romerska riket. De framställde sofistikerade former av konst och kultur, och även spådomar. En metod som blev mycket populär hos etruskerna var haruspicium. Det var i själva verket så populärt att det, precis som konsten och kulturen, så småningom tog sig till antikens Rom.
Metoden hade sitt ursprung så långt tillbaka som på 2000-talet f. Kr. En haruspex, någon som var tränad i haruspicium, kunde förutspå framtiden genom att se omen i inälvor från djur som får och fåglar. För att tolka det gudomliga utförde de rituell slakt av boskap som ett offer, undersökte storleken, färgen och markeringarna i djurets inre organ, framförallt levern men också gallblåsan, hjärtat och lungorna, och grillade sedan köttet för att dela det i en helig måltid med de övriga deltagarna. Offret ägde vanligtvis rum under ceremonier där solguden kunde påverka inälvornas utseende. Haruspexer utmanade folk att ställa en fråga som de skulle kunna besvara med ja eller nej genom att studera inälvorna, väga de positiva tecknen mot de negativa och se vilka som övervägde. Eftersom spådom ansågs vara en tillförlitlig och avancerad metod måste haruspexerna genomgå extremt specialiserad träning för att bli tagna på allvar. En manual som kallades Bārûtu, spådomskonst, cirkulerade från cirka 600 f. Kr. eller tidigare och bestod av 135 lertavlor.
Man tror att ärkebiskopen av Canterbury, Thomas à Becket, konsulterade en haruspex innan en expedition mot Britannien.
”En haruspex, någon som var tränad i haruspicium, kunde förutspå framtiden genom att se omen i inälvor från djur som får.”
Efter att metoden, som härstammade direkt från den etruskiska religionen, övertagits av romarna blev den även populär bland både kristna avfällingar och hedningar, och fortsatte att användas regelbundet långt in på medeltiden. Babylonierna var också berömda för haruspicium, vilket nämns i Hesekiel 21:21: ”Ty kungen i Babel står redan vid vägskälet där de båda vägarna börjar. Han vill låta spå åt sig, han skakar pilarna, han rådfrågar sina husgudar, han ser på levern.”
I det moderna samhället är slakt av den egna boskapen inte så accepterat så spåmän brukar ersätta offerdjuren med ägg, knäcka dem och undersöka innehållet. Man tror att antikens haruspexer brukade läsa djurens inälvor eftersom det var mycket mer ceremoniöst och högtidligt än att knäcka ett ägg och utläsa fynden.
Sol Invictus (den ”obesegrade solen”) var den officiella solguden i det sentida romerska imperiet och de romerska soldaternas beskyddare.